Inledda romaner

Gjallarbron

blogger@kladdig.se — 2009-04-26T23:10:04+02:00

Det går en bro över floden Gjöll, en bro till Hel. En gång i tiden var det en gångbro, en trottoar till den sista vilan, en sladdrig träspång som erbjöd möjligheten att spatsera till dödsriket i lugnt mak.

Så är det inte längre.

Pendeln till Hel avgår från Malmö central tretton minuter över åtta varje morgon. Rälsen ligger några meter under den fyrfiliga motorväg som är till för dem som aldrig hinner vänta.

Morgonens varelser var grå som vanligt – vålnader som såg ner i marken, slagna i förväg, och som bara flyttade fötterna av gammal vana. Ingen letade efter förstaklassvagnen.

Tåget väntade sina passagerare med öppna dörrar – som regelbundna glipor i tandraden hos en gapande åttaåring. Lämlarna i lämmeltåget av sedan länge dödförklarade, men ännu inte riktigt avlidna, gick in genom dörrarna utan att se detta. De hade slutat tänka sedan länge och följde bara inprogrammerade mönster. Alla hade klockan på vänster handled; alla kunde alfabetet i samma ordning från A till Ö; alla var hjärntvättade – för dem spelade det ingen roll hur de kom över Gjöll. De var bara passagerare.

Passagerarnas bleka ansikten, håliga kinder och tomma blickar passade illa ihop med deras skrikiga jackor, spretiga frisyrer och utmanande skratt. Vagnen vibrerade av det dova samtalsmuller som bara finns i rum där många likasinnade samlas. Likasinnade, förresten. Egentligen betydde mullret att rummet var fullt med identiska varelser – kloner i stället för individer, idioter i stället för tänkare – en skock får i väntan på någon ledarhund. Vilken som helst. Bara någon, för de var själva inga ledare. De var passagerare.

Minutvisaren gled ljudlöst över på tretton minuter över, åttaåringen stängde käften och denna kollektivets ambulerande likvaka i började långsamt röra sig.

Dadunk.

Dadunk.

Dadunk.

Vagnens inre var tyst och stillsam. Den som riktigt lyssnade kunde höra det snärtande ljudet från snön som enträget försökte piska sig igenom sidorutorna blandas med det rytmiska dadunkandet från den skeva rälsen. Ingen passagerare såg ut – ingen var nyfiken på omvärlden. Den som åker samma väg om och om igen, ständigt samma väg flera gånger om dagen, lär sig omgivningen ganska snabbt. Har man sett allt, tugga tuggummi, putsa naglar, blir man lätt blasé. Nyhetens behag var ett utdött begrepp, som så mycket annat i passagerarnas liv. Utdöda museiföremål.

Tåget tvingade sig vidare in i den omgivning som en gång sett helt annorlunda ut, den omgivning som bara varit platt – inte tillplattad som nu. För bara tid sedan – konstigare än så var det inte – hade det vita decimetertjocka lagret puder överst på marken varit snö och inte aska.

”Jaja, men man måste faktiskt anpassa sig”, hade farmödrarna sagt. För så sade man i den generationen – och i alla andra generationer, för den delen.

Kanske var det så. Kanske var världen till för att tillrättaläggas.

Passagerarna såg inte ut; passagerarna såg inte på varandra; passagerarna såg inte alls. Deras ögon var öppna och riktade dit näsan pekade – tomma, irrande blickar som undrade om det var så här det skulle vara, men inte orkade leta efter svar. Utanför fönstret irrade snön på jakt efter samma som alla andra – någonting annat, snälla bara någonting annat.

Boskapsvagnarna förde sin dagliga skeppslast fårskallar till grönbetet. De var på väg till Sibirien, till kolgruvorna, till masugnarna, till stålverken, till fiskmjölsfabrikerna, till sina egna begravningar. Idioterna satt tungt på sina platser i alla lämpliga gudars namn. De såg inte upp, de såg inte ner, de såg inte ut.

Vagnen som kom lastad med tusentals mållösa själar dundrade ut på bron utan att någon lade märke till det. De hjärndödas konferenståg var på väg över Gjöll.

Det borde vara en sightseeingtur; det borde vara en ta-det-lugnt-och-se-sig-omkring-tripp; det borde vara en stanna-upp-och-njut-tur, men det var det inte. Ingen tog det lugnt, ingen stannade någonsin upp. Trots att omgivningen kanske var vacker, men det var det ingen som visste.

Vad begär man, å andra sidan? Det borde finnas varma sommardagar och mat till alla också.

Tåget dundrade vidare över Gjöll. Vidare, vidare, vidare.

Dadunk,

dadunk,

dadunk.

Längre och längre bort från landet Liv, längre och längre bort från det stilla, det lugna, det harmlösa.

Vidare, vidare, vidare.

Tågen hade sedan länge slutat utnyttja ved, kol, vatten, vind eller uran – tågen gick på den enda riktigt förnyelsebara energikälla mänskligheten hade lyckats skapa: stress. Tågen drevs helt enkelt av:

”Släpp fram mig!”

och

”Flytta dig, då!”

och

”Du står på min stegpinne!”.

Låt oss stanna tiden ett tag. Låt oss ta ett steg ut ur vagnen och se det lite grand från ovan.

Var inte oroliga att passagerarna berörs – passagerare är bara ett annat ord för lobotomerad. Vi gör dem faktiskt en tjänst – en stoppad tid är passagerarnas enda möjlighet att ta det lugnt, att inte stressa.

Gjöll var ett vrålande rovdjur, en ursinnig gud som väntade på sitt offer. Gjöll kastade långa tentakler, exploderande kaskader av vatten upp i himlen mot den bro som hade fräckheten att hålla de en gång levande spillrorna på likgiltighetens avstånd, på den passiva betraktarens trygga håll, på de riktigt uttråkade pendlarnas sida.

I år efter år efter år hade bron gäckat Gjöll. I år efter år efter år hade den hånat Gjöll med glåpord och utslängda kolapapper. I år efter år efter år hade Gjölls enda tanke varit hämnd, och i år efter år efter år hade Gjöll gött sitt ursinne och ständigt – dag ut och dag in – kastat sig mot bropelarna.

Ingenting hade hänt.

Gjöll hade stångat sig blodig utan att få det minsta i utbyte – inte en enda liten spricka.

Naturligtvis inte. Bron var intakt. Bropelarna var bättre än någonsin och pendeltrafiken bara ökade. Gjöll var ungefär lika framgångsrik som Kalle Anka.

Men att stoppa tid medför viss risk. Minsta lilla instabilitet i systemet kan förändra förutsättningarna radikalt. Minsta lilla skevhet kan göra att världar faller. Minsta lilla snedhet kan göra att solsystem förintas. Och ingen kan väl på allvar påstå att världen inte är instabil, skev eller sned?

Sett i det skenet är verkan av vår handling ganska liten – låt oss nu sätta igång tiden på nytt.

Dadunk.

Dadunk.

Dadunk.

Pendeln till Hel fortsatte över bron. Passagerarnas döda blickar och långsamma tankar var som vanligt, och nere i avgrunden under bron slog Gjöll till.

Låt oss stoppa tiden än en gång. Låt oss gå närmare den här gången – för att studera passagerarna. Låt oss ta en i skaran – en av de döda och dumma och se om det finns liv under ytan.

Det var egentligen ganska ironiskt när man tänkte efter. Bara etthundra år tidigare hade H.G. Wells undrat om det fanns liv på Mars. Nu var ingen ens riktigt säker på att det fanns liv på jorden.

Den typiske passagerarens skallben öppnades som Sesam – ett dignande bord av inre hemligheter dukade upp sig. Överst av allt låg en fuktig wettexduk – en blöt trasa som täckte hela hjärnan. Ordet ”Samvete” var tryckt i ena hörnet.

Synen var stillsam. Skallen på en idiot uppfälld – det var som att se en bil som skurit stå vid vägkanten med öppen motorhuv.

Herregud en sådan röra – det var svårt att tänka sig att en varelse kunde fungera överhuvudtaget med en hjärna full av så mycket skit. Under samvetet, som förresten hade börjat mögla i en kanten och kanske aldrig var använt – fanns skammen till höger. Det var en stor, brun knöl bredvid den kalla logikens lilla stenkula i mitten. Men det var inte det som var målet för exposén i den inre världen.

När skam, logik, samvete, illvilja och baktalcentrum väl var utplockade, borttagna låg målet där – stilla som en ocean av glycerin, stor som en amerikansk dröm och grå som hjärnsubstans. Det var personligheten. Den pulserade taktfast.

Personligheten pulserade taktfast – trots att tiden stod stilla?

Tam tam,

tam tam,

tam tam.

De grå massan svällde långsamt, samtidigt som de taktfasta ljuden kom närmare.

Tam tam.

Ena hörnet på personligheten lyftes och ett lågt pysande antydde att övertrycket var borta, utsläppt.

Tam tam.

Men ljudet växte.

Tam tam.

Och växte. Och växte. Den grå spärrballongen var inte lika uppspänd längre, utan sjönk långsamt ihop över det som pulserande under hinnan. Som ett jätterussin, alla vindruvors gammelfarfar, låg personligheten mitt i skallen och proppade igen utflödet.

Rörelsen började i ena hörnet, och spred sig snabbt över ytan – russinet sprack från kant till kant och drogs långsamt undan mot sidorna, och blottade sitt pulserande inre – ungefär som ridån för en Grand Old Lady vid någon hyllningsceremoni.

Men detta var ingen hyllning; detta var absolut ingen ceremoni att minnas. Bortom de dragna gardinerna kom en armé av brunsvart hat marscherande. Innerst inne – när allt var urplockat och avskalat – fanns en armé av stöveltrampande förakt vars enda slagord var lätt att minnas: ”Mitt! Mitt! Mitt! Mitt!”

Men hur kunde det komma sig? Tiden stod ju stilla – hur kunde någonting vägra acceptera det?

Kanske var det så att tiden alltid stod stilla i vissa delar av hjärnan. Kanske var det så att vissa saker bara levde för att tiden verkligen stod stilla. Kanske var det så att tiden inte rörde sig i vanliga fall heller.

Låt oss lämna det innersta och sätta igång tiden igen. Låt oss strunta i konsekvenserna av en abrupt igångsatt tid – det bör vara enkelt efter den här närblicken.

Bron skakade av Gjölls våldsamma attack underifrån. Vibrationerna ruskade om pendeln ordentligt, men ingen i vagnen såg ut genom fönstren för att ta reda på vad det var – ingen hade tid eller ork över åt de oväsentligheter som en stunds levande orsakade.

Den förarlösa pendeln fortsatte obekymrat över Gjallarbron trots Gjöll i avgrunden, som bråkade och hatade, som avskydde och föraktade. Den förarlösa pendeln åkte säker, för vägen till Den Sista Vilan är ett ständigt gatlopp, ett evigt ondskans chicken-race där den mest hatande segrar.

Och Gjöll skulle aldrig vinna över pendeltågens passagerare, för det gick inte.

Det tomma pendeltåget återvände långsamt och folktomt till andra sidan Gjöll. Klockan var på väg att bli fem över halv nio, då andra turen avgick – till dess skulle tåget fyllas med andra omgången förlorare för dagen.

Och så fortsatte det, för så fortsätter det.

Äggsjuk

blogger@kladdig.se — 2009-04-12T23:22:30+02:00

Tjugo på en dag; så löd släktrekordet. Åtta till frukost, fem mitt på dagen och resten på kvällen. Rekordhållaren – som också råkade vara min pappa – stod visserligen själv som både berättare och garant för historiens sanningshalt. Han blev därmed en familjens Notarius Publicus i en mycket märklig sport som han själv både hittat på och såg sig som världsrekordhållare inom: äggätning till påsk.

Jag minns än idag hur imponerad jag varit som liten. Tjugo ägg. På en dag. Omöjligt!

För varje påsk jag fick innanför västen minskade emellertid bergets storlek och uppgiftens omfattning. Allt är relativt antar jag. Utan att pressa det minsta hade jag senaste påsken klämt ner fem ägg på en dag, tillsammans med vad som kändes som oändliga mängder annan mat. Att bara strunta i resten av ätandet och fokusera på äggen borde ge resultat, resonerade jag. Tjugo på en dag? En baggis! Rekordet var så gott som mitt.

Men så slog mig tanken. Pappa föddes några år före andra världskriget och danades till stor del av krigsåren. Skyddsrum. Ingen mat. Mörkläggningar. Flytta runt. Och så krigsslutet. Bananbåtar som kom igenom efter blockaderna. Kö på kajen i Göteborgs hamn. Nytt hopp.

Kanske spelade det en roll för hur enormt det var att äta tjugo ägg. Kanske var det så att tjugo var så många bara för att det inte fanns fler att få. Kanske var tjugo ett tecken på att han som minstingen av alla syskon fick extra skjuts av familjen. Kanske var tjugo hans sätt att tacka genom att visa sig värd förtroendet.

Tjugo ägg.

Sett på det viset var beslutet enkelt. Tjugo ägg. Wow! Sjukt många. Ett rekord att bevara.

Jag lade ner mitt toppförsök och letade egna sätt att bli odödlig på – genom andra obskyra historier som mina barn inte skulle kunna förstå.

— Vet ni ungar, när jag var liten kunde man köpa ettöresgodisar av en ful gubbe i ett garage i trakten. Och vi fick gå dit för våra föräldrar!

Stilleben

blogger@kladdig.se — 2009-04-08T18:56:59+02:00

De blodiga hårtestarna låg i drivor runt tangentbordet. Författaren förbannade skrivkrampen, slet ännu en blodig test från sin rinnande hjässa och kladdade fast den bland de andra. Den rödbruna biten lades bredvid andra nästa likadana bitar i ett bisarrt pussel som först formade bokstäver och nu också nästan ett ord: Transp

Författaren motade skrivkrampen på det enda sätt han kände till – genom blod, svett och hårt arbete.

Det var som det brukade i början av hans kreativa processer; noll procent inspiration, hundra procent transpiration.

De sista

blogger@kladdig.se — 2008-05-17T12:38:21+02:00

De första miljonerna passerade obemärkt. De kommande tiotusen gjorde intryck men bara på ett fåtal. Det var först när vi stod inför de trehundra sista som vi förstod vidden av det som redan var för sent.

Bakis

blogger@kladdig.se — 2007-06-02T16:32:04+02:00

Bakfyllan gjorde mig slö som en sengångare. Ungarnas skrik och skratt skar genom skallen, och jag ångrade varenda centiliter. För tio år sedan hade det varie enklare. Då hade varje bakfylla varit min egen, men nu delade jag dem med familjen.

— Skummet har försvunnit, pappa! vrålade ungarna från badkaret. Jag släpade mig dit och gjorde mer i en hink innan jag sengångade mig tillbaka till soffan.

Varför var jag så slö? Jag försökte minnas med samma resultat som om jag metade maneter med krok. Det var lönlöst.

Inte hade det varit så vilt? Jag hade fått i mig ett par öl, inte ens så mycket att jag hade börjat flirta med chefens fru. Som jag mådde borde jag har druckit mer. En gnista av hopp tändes. Hade jag kanske en minneslucka? Jag kom inte ihåg.

Jag tog upp papperet på soffbordet och läste det för tredje gången. Var kom det ifrån? Det såg ut som min underskrift, men jag kom inte ihåg ett dugg. Enligt papperet hade jag sagt upp mig med motiveringen att alla andra i universum är puckon.

Det måste ha varit en jävla kväll, för bredvid min underskrift fanns chefens. Efter vad jag kunde förstå hade han återgäldat komplimangen och beviljat min ansökan med omedelbar verkan.

I stället för Amsterdam

blogger@kladdig.se — 2007-05-26T20:23:23+02:00

De tre männen gick fram till graven en i taget. Det var en bitande kall novembermorgon. Den första nattfrosten satt kvar i gräset, och männens fotspår satt kvar som fuktiga avtryck varje gång någon av dem rörde sig. Blommorna från begravningen såg fortfarande fräscha ut. Kransarna höll sig bäst, men även snittblommorna gick att återanvända.

Enligt en oskriven regel männen emellan fick Arvid välja först. Det var trots all hans blomsteraffär som gick sämst. Med den största respekt han kunde uppbåda böjde han sig ner och tog den största kransen. Det var en tjusig sak som skulle gå att sälja utan problem, kanske redan samma dag. Han tog fram en tång ur fickan och avlägsnade banderollen. Det kunde inte hjälpas. Den fick bli kvar. Någon mer Elsa hade inte dött de senaste dagarna.

Ingen ger sig på en svensk

blogger@kladdig.se — 2007-05-29T20:12:10+02:00

Kannibalerna kalasade på min faster när jag rusade in i lägret. Med ett småborgerligt förortstjut drog jag upmärksamheten till mig. Det var tydligt att kannibalerna inte hade mött en svensk gymnasielärare förr. Som lärare i Rosengård fruktade jag ingen.

2035

blogger@kladdig.se — 2006-10-19T15:45:49+02:00

I herrens år 2035. Jag skriver eftersom jag fortfarande kan. Världen inte har läsare nu men vem vet – de kanske kommer igen.

Tidsresor är fortfarande förbjudna. Tekniken finns inte, vi kan varken resa bakåt i tiden eller snabba på sekundernas strävan att bli framtida minuter, men förbjudet är det likaväl. Smittorisken är orsaken, då som nu som senare. Digerdöden har vi inte längre bot på. Smittkoppor vill vi inte ha tillbaka. Fågelinfluensa vill vi inte föra till forntiden och framtidens farsoter vill vi inte drabbas av redan nu.

Försiktighetsprincipen kallades det av politiker. Idén är god, men inte om den gäller allt, som nu tycks vara fallet. Sålunda stavas början till slutet försiktighet.

Ingen nyfikenhet. Ingen utveckling. Inga framsteg. Bara försiktighet. Förbjud det som kan skadligt, även om det bara handlar om en tanke. Förbjud för säkerhets skull. Förbjud för att vi inte kan annat.

Pasta Mañana

blogger@kladdig.se — 2006-10-17T07:53:51+02:00

Restaurang Pasta Mañana var kronjuvelen i Mañana-gruppen bredvid stoltheter som hälsocentret Fasta Mañana och bastuklubben Basta Mañana.

Entreprenören bakom företagsgruppen, Norbert Flippenfjärd, hette egentligen Sven Johansson, men hade bytt namn efter en anonymitetskris i senare tonåren. Nu var han en firad företagsledare och framgångsrik imperiebyggare enligt fornsvenskt kunglig härskarmodell. Utan andra talanger än att kunna rimma tog han sig an område efter område och startade oumbärliga bolag.

Ofta var det enkelt. Transportbolaget Lasta Mañana hade exempelvis varit en smal sak att få lönsamt, men nu kliade Norbert sig i nacken. Han hade en hopplös uppgift framför sig. Namnet satt, men inte affärsidén. Vad skulle han göra med Rasta Mañana? En kedja med dreadlock-frisörer? Hundgårdar med taxameter? Abonnemang på lugnande medel i brevlådan?

Möjligheterna var helt enkelt för många.

Livet efter

blogger@kladdig.se — 2006-10-16T22:05:39+02:00

Att anlita den billigaste flyttfirman hade inte varit någon slug idé. Allt blev en jävla röra. Gamla välkända kistor var ihoprörda med nyanlända som vi inte visste ett dugg om, och nu hade vi ingen koll alls. Hälften av liken skulle brännas, en tredjedel grävas ner och resten balsameras och visas upp för publik. Vilka skulle vart? Varken Boris eller jag visste.

"Ska vi chansa på politikerna?" föreslog Boris när vi diskuterade vilka vi skulle bränna först.

"Nä", sade jag som fortfarande hoppades göra karriär på byrån och inte ville slarva bort kundernas anhöriga i onödan. "Politiker vill väl balsameras och visas upp?"

"Tror du?"

"Ja, vem annars?"

"Men varför politiker? Vem vill behålla dem? De är inte populära ens när det lever."

Han hade en poäng, Boris. Det kanske inte var politikerna som skulle balsameras. Jag stönade trött och insåg att det bara var att gå systematiskt till väga.

"Ok, vi får öppna alla lådor och räkna in dem."

Dynamisk demokrati

blogger@kladdig.se — 2006-09-16T21:05:09+02:00

Opinionsmätningarna hade kommit för att stanna. Tillsammans med en åsiktsbörs som handlade med opportuna uppfattningar och spelföretagens oddslistor utgjorde de stommen i den nya svenska beslutsmodellen.

Den demokratiska spelplanen hade fått en ny, flexibel framtoning. Som första land i världen hade Sverige gått från folkrepresentativ demokrati i flerårsintervall till en fullständigt dynamisk form av demokrati: varje beslut gällde så länge opinionsläget antydde ett folkligt stöd.

Flest för kärnkraft? Kalas, vi bygger ut.

Flest mot kärnkraft? Kalas, vi stänger ner.

Politiker och partier hade ersatts av projektledare och personal som utförde folkets beställningar.

Den verkliga makthavaren var Människan för dagen. Den som satte agendan, kom överst på löpen och lyckades få tillräcklig medietäckning för sin fråga – vilken som helst bara oddsmakarna lät landet spela om den.

(Synopsis till politisk historia, skrivet på 1990-talet)

Mötesdöden

blogger@kladdig.se — 2006-09-01T09:33:26+02:00

Mötesdöden hade drabbat sex personer redan. Den arbetade långsamt men målmedvetet och sövde successivt deltagare efter deltagare.

Rummet sjöd inte längre av liv. Den enda som hördes var föreläsarens monotona stämma, knappt märkbar över luftkonditioneringens dova brummande i bakgrunden.

De tjugo ursprungliga mötesdeltagarna var nu fjorton varav fem sov, tre surfade på aftonbladet.se och två småpratade med varandra i stället för att lyssna.

Bengt-Erik behövde döda någon. Nu. Helst föreläsaren, men annars vem som helst. Föreläsarens monotona tonläge, det dova brummandet och pliktkänslan som höll honom kvar i detta Dödens Väntrum gjorde honom galen. Det kröp en hel myrstack under skinnet och spöken från eviga generationer torterade hans sinne.

Det fick räcka nu. Han stängde ögonen och aktiverade sin superkraft. Bengt-Eriks kropp bleknade och ersattes av Osynliga kvinnan, hans okända alter ego. Utan att tveka lyfte han sitt enda tillhygge, en bläckpenna, och rusade mot föreläsaren med ett blodisande tjut, till synes kommet ur tomma intet.

De sämsta av avsikter, prolog

blogger@kladdig.se — 2006-08-23T22:48:18+02:00

I valet mellan två goda alternativ hade jag utvecklat en pålitlig förmåga att ta ett värdelöst tredje. Genom livet hade detta blivit min superstyrka, mitt sjätte sinne. Överhopad av aldrig så många fantastiska möjligheter kunde jag ändå alltid fumla ihop en intressant katastrof.

Det var som om jag drogs till strul, som om det var där jag hörde hemma och kom till min rätt. Jag visste hur man förde sig i motgång. Kände till spelreglerna, om man vill. Framgång hade jag däremot aldrig behövt handskas med. Bara tanken på att lyckas gjorde mig nervös, så det var kanske lika bra att jag satt fast i ett klaver, långt och muntert som en skyttegrav från första världskriget.

I trettiofem år hade jag försökt överlista min superkraft och försöka polvända den på något sätt – bli mer som Alexander Lukas än Kalle Anka. Nu, på det trettiosjätte året hade jag blivit smartare. Att omvända ett övermänskligt sinne för oflyt lät sig inte göras. Däremot borde jag kunna utnyttja förmågan maximalt och bli rik på kuppen.

If you can't beat them, join them, sade Oppfinnarjocke i en Disneytidning från min barndom, och nu skulle jag följa hans råd. Bäst av allt var att jag visste precis hur jag skulle få nytta av min världsledande förmåga att hamna snett.

Jag skulle satsa helhjärtat på att bli totalt bortglömd, ge bort allt och leva som eremit i fullständig fattigdom. Med min gudagåva att misslyckas borde jag bli världsberömd och rik som ett troll.

En halv pudel

blogger@kladdig.se — 2006-08-21T18:24:23+02:00

Han förstod plötsligt vidden av sitt misstag och kände kallsvetten tränga fram. Tinningarna dunkade och blicken hade fastnat i ett ständigt tunnelseende. Atmosfären försvann runt honom och hans tomma skal till kropp satt fast i ett vakuum under oräkneligt eviga sekunder.

Tick.

Tick.

Tick.

En efter en...

Tick.

...började nervcellernas synapser fungera igen.

Tack.

Något som liknade en tanke tog form.

Tänk om dumhet är ärftlig. Korkade gener. Idiot sedan födsel. Jag.

Hans lilla kvarvarande hjärnkapacitet letade förklaringar och konsekvenser samtidigt med syndabockar att skylla på.

Det var mitt fel. Jag är helt enkelt så dum. Stena mig.

Ursäkten klingade inte tillräckligt bra. Han fick arbeta på sin hela pudel. Ansa den och göra den mer rumsren så att säga. Han ville inte dö på kuppen; förlora arbete, lön och förmåner. Han kunde visst medge att han gjort lite fel, men bara för att han var godtrogen,att han alltid såg det bästa i sina medmänniskor. Kunde han lastas för det?

Tinningarna dunkade mindre och allt fler synapserna fungerade. Hans pudel tog form. Nelson på finans.

Det var hans fel. Han är helt enkelt så dum. Stena honom.

En klar förbättring. Visserligen inte mer än en halv pudel än så länge, men en stomme att bygga vidare på.

Det var hans fel. Jag var helt enkelt dum som trodde honom.

Där satt den fot, den vita hela pudeln. Medan den höll sig stilla lade han till några ord:

Det var hans fel. Jag var helt enkelt dum som trodde honom om gott, men det är alltid de godtrogna som drabbas, eller hur?

Så skulle en slipsten dras. Den vidrige Nelson hade kallats in som hjälte och skulle sparkas ut som misstag. Bananskalen hade halkat honom både hit och dit på senare år; nu skulle de förpassa honom till karriärernas kompost.

Spöklik

blogger@kladdig.se — 2006-08-18T22:43:08+02:00

Efter tre lik i garderoben och ett par åldrande spöken under sängen avslutade jag kvällens jakt. Min kvot var full – jag hade inte licens att excorcera fler ohyggligheter per dygn. Några odjur fick helt enkelt vara kvar hos min sexåriga dotter till dagen efter.

Jag var lite besviken; det hade gått för fort. Vissa dagar ville jag slippa slåss mot den andra sidan, men idag hade jag haft en dålig dag på jobbet och kände för en riktig konflikt. Tyvärr hade både liken och spökena varit ur form. Att tränga in dem i ett hörn och eliminera dem hade inte stillat min blodtörst på långa vägar när.

Årets spöklik höll helt enkelt inte för några längre jaktpass; någonting hade hänt jämfört med tidigare årgångar. Det var som om ektoplasman var sekunda vara. Andrasorteringens gastar, lika lätta att ladda ur som gamla brunstensbatterier.

På väg ut ur Tildas rum hejdade jag mig. Jag hade glömt att kvarlämnade vålnader ibland stönade oförskämt högt så att hon inte kunde sova. Jag gick tillbaka, pussade min prinsessa på pannan och lade en spade på golvet bredvid sängen. Blev det för mycket ljud kunde hon alltid lappa till dem – det brukade göra susen.

När jag gick ut stängde jag dörren bakom mig ordentligt. Jag skulle ta en kvällsmacka och ville inte bli störd om Tilda bestämde sig för att banka lite vett i sina vålnader.

Karriären

blogger@kladdig.se — 2006-08-17T18:33:47+02:00

Jag är nummer tre från höger. Bilden i årsredovisningen är inte så bra, men jag står bredvid VD. Mitt jobb är att gå ett halvt steg bakom honom och hålla med. Ett tag tyckte jag att jobbet var svårt, men sedan fick jag löneförhöjning.

Spår

blogger@kladdig.se — 2006-08-16T07:25:58+02:00

Bilderna på barnen fanns över hela huset. På väggarna i vardagsrummet, skrivbordet i arbetsrummet, hyllan i hallen. Överallt möttes man av husets båda barn, ibland i färg, ibland i svartvitt. Truligt trotsiga spädbarn varvades med spontant busiga skolungar och tillrättalagt ointresserade tonåringar.

De två ungarnas framfart hade satt sina spår på allt från trösklar till tapeter som aldrig hade bytts ut. Inte ens taket var vidgjort. På dörrposterna i garderoberna visade streck hur barnen vuxit genom åren. Familjen hade flyttat in när huset var nybyggt och sedan stannat kvar på samma ställe. De hade intalat sig att de trivdes, men egentligen berodde det på att de var bekväma. Att bryta upp var besvärligt och dyrt. Att bo kvar blev enkelt i jämförelse.

De hade fått många bra år tillsammans. Familjen och huset, med alla minnesmärken.

När barnen flyttade blev det riktigt livligt ett tag, men nu var de tyst i huset. Greta satt vid köksbordet och löste korsord. Tre meter bort låg Gustav i en burk. Frystorkad på det senaste, miljövänliga sättet. Han var inte lika vass på ordlekar längre, men han ville vara med ändå.

Tacksam, my ass

blogger@kladdig.se — 2006-08-11T14:08:48+02:00

Karriärstigen hade varit lång och mödosam, och inte lett särskilt långt. Stefan hade funderat på om han hade det i sig. Om hans armbågar var vassa nog och om samvetet rymde det som krävdes.

Nu var det hur som helst för sent. Vid fyrtio skulle man vara etablerad, så var spelreglerna. Han skulle få nöja sig med att vara tacksam att han alls hade ett arbete.

Tacksam. Tacksam vid fyrtio med tjugofem år kvar.

Med tunga steg tog han sig till kaffemaskinen och försåg sig med en av yrkeslivets få kvarvarande förmåner.

Ta tills du skäms, hade han fått höra sedan barnsben, och nu tog han helt utan skam. Hela muggen och flera gånger om dagen, men det räckte inte långt mot den malande besvikelsen i magen han kämpade ner varenda dag.

Tillbaka vid skrivbordet undrade han om excelrapporter verkligen var den enda sorts monument han skulle lämna efter sig. Några var avancerade och arbetade med pivot-tabeller och odbc-kopplingar, men ändå. På gravstenen ville han ha mer än några futtiga rader om kalkylprogram.

Eftermiddagen segade sig fram. Han stirrade ut genom fönstret och lät bli att dricka kaffet.

*

Han ville inte vara tacksam. Han ville inte ha en gravsten – han ville ha en katedral uppkallad efter sig.

Mer kaffe fick stå och kallna på skrivbordet medan han stirrade på tegelväggen utanför fönstret.

*

Katedral, inte gravsten.

Orden ville inte släppa.

Vem får en katedral? Helgon?

*

Det behövde faktiskt inte vara en katedral. Odödlig kunde man bli på många sätt.

Martyr.

Det enda som var fel med martyrskapet var att man bara förvärvade det genom att dö, och dessutom på ett välkänt, glamoröst eller orättfärdigt sätt.

Skulle han sätta eld på sig här på kontoret kanske?

Stefan, alla kamrerers martyr.

Det skulle troligen inte räcka med bensin på kontoret. Han var inte känd nog för att bli martyr. Han skulle mest ses som en kuf.

Innan han kunde bränna upp sig skulle han behöva bli guru i en egen religion eller ledare i en egen gerillagrupp.

Usch, nu blev det jobbigt igen. Han suckade och gick för att ta en kopp kaffe till.

En störande tanke

blogger@kladdig.se — 2006-08-08T20:06:45+02:00

Man kan se på saken på två sätt. Det snälla är att jag inte var smart nog att planera det – att det som hände var en ren tillfällighet. Det illasinnade är att jag satt i bakhåll i bastun och väntade på att hon skulle dyka upp. Oavsett vad jag säger kommer du och alla andra att tro att jag visste vad jag gjorde och bara väntade på rätt tillfälle, så vi kan lika gärna utgå från att jag är ett svin.

Där satt jag alltså i bastun på det enda badstället i min hemstad, en liten håla med hårda basturegler eftersom badmästaren var finne. Det var nakentvång som gällde, och det gillade jag. Inte för att jag hade så värst mycket att visa upp, men det blev onekligen mer att titta på. Och spana var just det jag tänkte göra.

Jag ville särskilt gärna kolla in min nyinflyttade granne, och det hade slagit mig att hon förr eller senare borde dyka upp i bastun. Jag gillar att titta innan jag köper, om man säger, och bastun borde vara en genväg till flukten jämfört med räkor, vin, levande ljus och stämningsmusik.

Efter att ha odlat mitt nya intresse för vätskor i form av främst svett och iskallt vatten i tre veckor började jag tvivla. Min granne kanske inte gillade att vara naken och svettig med främlingar i trånga utrymmen?

Det gjorde mig förbannad. Där hade jag offrat största delen av min semester på det perfekta raggningsupplägget. Min inledningsreplik satt som en smäck, och så kom hon inte. I stället hade jag både luktat, lyssnat på och sett en massa valkar på fel ställen och killar med större förutsättningar än jag. Inget av det var en njutning.

Mina veckor hade inte varit helt bortkastade. Höjdpunkterna var få, men de fanns. Tanten i kassan på Ica och tjejen som höll i spinningen fanns båda på listan över minnesvärda intryck, men nu fick jag inse att det inte skulle bli något mer.

Med en suck reste jag mig och hällde en hink isvatten på den sista skärvan av min romantiska fantasi.

Glapp

blogger@kladdig.se — 2006-08-01T23:29:24+02:00

Regnet föll tungt på bilrutan, och de sju milen till jobbet kändes som plågsamma trettio. Jag gillade att köra bil under tystnad, men idag verkade ingen i bilen kunna hålla käften.

I bakluckan låg min förra fru. Bakom mig satt min nuvarande fru bredvid min blivande. Bredvid i framsätet satt älskarinnorna. Vi arbetade alla på Bauhaus i Löddeköpinge, och med de allt högre bensinpriserna tyckte alla att det var praktiskt att samåka.

Den här regniga måndagmorgonen hade fått mig att börja tvivla, och jag förberedde mig på att köra av vägen för att få tyst på fruntimren.

En enkel utväg

blogger@kladdig.se — 2006-07-06T22:25:00+02:00

I ett sista desperat försök gick jag till tatueraren på hörnet. Svett är förnedrande, så jag var beredd att prova alla andra alternativ först. Tatuering stod inte högst på listan, men definitivt före månaders arbete i gym. Vid det här laget hade jag redan provat och förkastat TV-shop, hälsokostbutiker och new-age metoder med skum musik, stinkande oljor och stenar laddade med flum.

Nåja, det kanske bara funkar om man tror på det. Jag fick leta efter något som övertygade mig. Något annat än svett, alltså.

Det tog ett tag, men sedan slog det mig. Tatueringar. De finns oavsett om man tror på dem eller inte. Tatueringar fick det bli.

Nu stod jag alltså hos Jimmy Li, min granne och lokala nålkonstnär. Hallen till hans studio var mörk. En pärm med möjligheter och svar på alla besökares drömmar låg på ett litet bord. Bland alla dessa hundratals motiv måste några passa just mina behov, tänkte jag och började bläddra.

Efter två minuter skruvade jag på mig. Dödskallar var det gott om, men var fanns alla v-formade bringor? Ett och annat hjärta stack fram, men inte en enda svällande överarm. Klasar med ormar i tio olika färger stirrade ut ur sidorna, men tvättbrädan med tillhörande midja saknades helt.

Kallsvetten trängde fram. Oss emellan sagt – svett från hårt arbete utomhus på vintern är värst, men redan kallsvett mitt i sommaren får mig att surna till. Jimmy Li var mitt sista hopp, och han hade bara begravningssymboler, reptiler och pilar att erbjuda. Hur skulle jag nu komma i form för en hel säsongen på stranden?

Löparband och vikter var uteslutna. För att ha en chans måste jag välja lättast tänkbara metod; här var reglerna deprimerande omöjliga att missförstå.

Den ständige följeslagaren

blogger@kladdig.se — 2006-07-01T20:26:06+02:00

Han var en usel kock, medioker älskare och dålig förlorare. Han var perfekt – precis den de letade efter. Lysande syndabockar tog tid att hitta.

Ju mer man lärde sig om honom, desto bättre blev det. Många kände först beskyddarlängtan och moderskänslor, men ömheten var kortvarig. Han var en person som satte sig på de svagare och slickade de mer framgångsrika. Allt pekade åt rätt håll. Till och med polisen skulle vilja att han var skyldig.

Lyckohjulet

blogger@kladdig.se — 2006-06-29T16:03:07+02:00

Runt det hjul vi kallar lyckans flockas vi – gamar och dödgrävare, mänskliga och hopplösa, lycksökare och drömmare. Framför oss alla, den törstande hopen, står leklederskan i frack och hög hatt. Hon håller en piska i vänster hand, en okrossbar stol i höger och vet i varje ögonblick var hon har sina sex handgångna svarta pumor. Alla sex är beredda att gripa in vid behov, beredda att självservera sig på kommando, men står för tillfället bara stilla som dressyrdjur i väntan på domptösens första ord.

I den eviga permafrostens tidevarv är tidpunkter av underordnad betydelse – här är klockan tre minuter över halv åtta, precis som alltid, och det dags för den andra omgången. Här är det alltid dags för den andra omgången – den första har vi just förlorat till banken trots att banker egentligen inte är med i det här spelet. Så är det alltid vid den här tiden. Så är det alltid.

*

Jag kom hit med alla andra. Det var många omgångar sedan, men ingenting har ändrats – det är fortfarande omgången efter den första där banken kammade hem allt. Spelare som blir för gamla rensas ut av pumorna medan nya tar deras platser runt hjulet.

Jag kom hit med alla andra, sade jag det? Nåja, det är inte viktigt längre – jag har slutat spela. Till slut blev det förutsägbart och hopplöst, så jag tog ett steg bakåt i stället för att gå fram. I början var det näst intill omöjligt – det är precis före andra omgången trängseln är som värst. Alla trycker och ska fram – man måste skaffa sig en topplats redan från början för att… Ja, ni vet. Jag tog i alla fall först ett steg bak och sedan ett steg till, backade hänsynslöst utan att bry mig mer om alla andra än de brydde sig om mig. Till slut kom jag ut.

Tänka sig – när jag var inne i klungan kändes det som om miljoner och tusentals kämpade för att komma fram till hjulet, slet, drog och svettade sig mot sina drömmars mål. När jag stod i centrum verkade oändliga massor vilja stå på just mina kvadratcentimeter och vara på just mina skor, men här utanför är det annorlunda. Här slipper vi varandra, jag och de nitton andra.

Det är inte mer en några meter mellan mig och de nitton, men ingen av dem ser mig – ingen hör, vill eller tycker att jag överhuvudtaget finns. Såhär bakifrån ser de ganska lustiga ut: nitton robotar som alla vill vara på samma plats, alla måste vara i mitten, för det är där hjulet finns, det är där livets leksnurra finns. Deras ryggar är krökta, benmuskler spända och ansikten hårda – de är klara att reagera på tiondelar, färdiga att sätta av mot toppen på kommando. Pulsar ökar och adrenalin pumpas mot hjärnor och nya trippar. Jag vet för jag var där, som man säger för att hitta trovärdighet.

Här utanför är stillheten öronbedövande. När jag vänder skallen mot nya äventyr blir jag lite ledsen och rädd – nu ser jag vart alla miljoner och tusen tagit vägen: mitt stånd är inte det enda. Överallt finns lyckohjul, snurror där ett tjugotal personer trängs, svettas och slåss om samma plätt. Miljoner snurror som finns åt alla håll, i alla riktningar, men jag är den enda som står bredvid. Varför är det så?

Nu rör sig fältet. Pumorna glider åt sidan – det är på nytt dags för andra omgången. Jag vänder tillbaks huvudet mot mitt eget stånd och kan inte låta bli att skaka på huvudet. För bara sekunder sedan trodde jag att mitt var det enda.

*

Domptösen sveper ut med piskan, bugar sig lätt och sätter ner stolen. Med den fria handen drar hon igång ett jättelikt sifferhjul som har numrerade sektorer från ett till tjugo om och om och om igen. Hjulet snurrar fort när hon med ett kort:

”Mina vänner, låt spelet börja.”

drar sig tillbaks tillsammans med sina halvdresserade monster. Fältet är fritt och de nitton är frusna i mental och muskulös spänning ett sista ögonblick innan nästa andra slag ska utkämpas.

Alla rör sig unisont; alla rör sig på kommando. Samtidigt som de främsta hoppar över disken börjar de bakersta klättra på varandra. En tar tag i den framförvarandes öron, greppar dem ordentligt och vandrar sedan obehindrat upp på skalpen. Alla avstampsramper är bra, men skalper är lite bättre eftersom halsarna fjädrar bekvämt, både när man landar och på nytt tar ett steg. Det gäller att ta sig fram – målet är meningen och vägen en rad axlar och huvudsvålar – i denna eviga andraakts hinderlöpning.

Nu når den första fram till hjulet. Han är orutinerad och sträcker fram en hand för att snabbt stoppa hjulet, för att se till att just hans siffra vinner, men hastigheten är för hög och piggarna i kanten klipper av handen. Pumorna tar hand om både den och resten av den skrikande mannen.

Det är fantastiskt att se skådespelet från håll. Tänka sig att ingen hindras ens det minsta lilla av blodstänket – ingen vet längre att han fanns. Tänka sig att nästa man når hjulet och tveklöst kastar sin axel mot det som om ingenting hänt. Och ingenting har ju hänt – men det förstod jag aldrig tidigare.

Den andra personen framme vid hjulet – han med axeln – får stopp på det trots att alla drar och sliter honom i så många bitar de kan. Hjulet är stilla – nummer fem. Mannen kastar sig handlöst ut i den vilda hopen anstormande dårar och börjar arbeta sig tillbaks till disken sju decimeter därifrån. Det är en mödosam vandring – som att åka vasaloppet med Karlssons klistervallade miniskidor på fötterna och en domkyrka på axlarna – men han är rutinerad och tar sig ut mot sidorna. När han kommer fram till disken och lägger sina två kronor på nummer fem som genast börjar lysa snurrar hjulet på nytt, och han har inte vunnit. Trots allt.

Mannen som satsade på femman vet det inte, men hjulet har redan stått still tre gånger. Först femman, sedan tolvan och sist nummer ett. Man har verkligen en fantastisk utsikt här utifrån – vem kunde tro att idioti var så roande?

De andra två arbetar sig snabbt fram för att komma till sina nummer tolv och ett, men innan någon av dem lyckas snurrar hjulet på nytt och femman är på väg mot hjulet igen. Hans vandring blir i motvind på nytt – strömmen tillbakavändande från hjulets förgyllene land är förvirrande nog på väg åt alla håll samtidigt. Nummerlösa blandas med nynumrerade och ännu osatsade, och mitt i kaoset ska femman (tätt följd av både ettan och tolvan) till hjulet på nytt.

Femman tvekar inte. Han minns allas ryckande händer när han själv stod vid hjulet och drar hårdare själv. Några ögon och öron senare är vägen fri – hans adrenalinmättade blod pumpas runt i kilometer i timman – och han stirrar förbluffat framför sig.

Femmans misstag är att stanna upp – det får man aldrig göra. Å andra sidan kan han inte veta vad jag vet – att ettan tagit sig i kragen, skaffat en ordentligt sviktande nacke att ta avstamp från och kommer flygande mot hjulet. Femmans tvekan kostar honom segern – ettan mellanlandar på hans huvud innan hon sätter sin rutinerade bromsfot mot hjulet och försiktigt, men ohyggligt snabbt, får det att stanna:

sjutton

arton

nitton

Nu snurrar hjulet nästan inte alls. I en ren försiktighetsåtgärd kastar ettan ut sina armar åt båda hållen för att hålla rent vid sidorna så att inga ovälkomna armar får för sig att sätta fart på hjulet igen. Ingenting ska kosta henne den här segern – hennes triumf i livet, beviset på hennes eviga duglighet.

Jösses, jag känner för henne. Nu är hon uppskruvad, men behöver egentligen bara sätta dit ettan för att vinna.

tjugo

Hjulet stannar på tjugo, och utan att tveka föser ettan det ett snäpp vidare och bromsar det sedan lika snabbt igen.

ett

Hon har vunnit, alla slappnar av och återgår till de spända musklernas väntan alltmedan den lekledande domptösen och hennes vildkattor tar rampljuset i besittning igen, femton sekunder efter att hon lämnade det. Ettan dröjer sig kvar och stirrar förhoppningsfullt på leklederskan.

Vad har jag vunnit?

Hela hon undrar, men det är fult att fråga högt – det är fult att visa sin längtan innan priset är utdelat. Efteråt kommer hon att tycka att priset var det enda hon någonsin velat ha i hela världen, men inte nu – inte i förväg.

Med rutinerad hand föser leklederskan ihop alla satsade kronor och lägger i en burk under disken. Alla utom en. Hon ser leende på ettan och nickar ner mot kronan – vinsten.

Ettan tar glädjestrålande sin vinst – det finaste hon någonsin kunnat tänka sig, lyckan och meningen med livet – och hoppar ner i högen människor (med henne är de tjugo på nytt) och gör sig klar. Klockan är tre minuter över halv åtta, precis som alltid, och det är dags för andra omgången.

*

Jag står utanför och tittar på. Bortglömd. Ersatt av en annan lyckohungrig dåre som vill stånga sin blodiga panna blodigare och söla ner sina redan smutsiga fingrar ytterligare. Jag går vid sidan om och lämnar det som en gång var mitt stånd – där finns ingenting för mig längre, inte ens en plats vid disken; inte ens ett nummer. Stånden sprider sig framför mitt öga, och så långt jag kan se har alla sina blickar riktade mot sifferhjulen – ingen lägger märke till mig. Konstigt. Men det måste finnas fler som jag – det måste finnas fler som tröttnat. Jag ska ta och leta reda på dem och se om de tycker som jag. Det får bli mitt lyckohjul – och varför inte? Här i helvetet finns inga spelregler.

Bussmannen

blogger@kladdig.se — 2006-06-27T21:53:44+02:00

Måndag morgon och regn. Hållplatsen var tom som vanligt. Den person som ansvarade för busslinjens sträckning visste inte hur öde området verkligen var.

Varje hållplats hade utrustats med en kur och en bänk. Bänken verkade vara byggd av blöt tvättsvamp för den som någongång hamnade i kuren – satte man sig ner blev man sur. Det spelade ingen roll hur varm sommaren blev; fuktiga sittplatser var en sorts naturlag.

Hållplatsens egen människa kom för att vänta på morgnarna. Han väntade aldrig länge, och valde alltid att sitta. Bänk och bak hör ihop, resonerade han. Så länge han kunde minnas hade han varit skyddad mot fukten tack vare byxornas insydda sittlappar av galon. "Både snyggt och funktionellt", hade försäljaren sagt. "Inne just nu", hade han fortsatt. "Alla har det."

Han köpte ett par. Att galonen höll fukt ute var viktigt. Att den samtidigt höll svett inne var mindre viktigt. Att han faktiskt var våt om baken hela dagen på grund av byxorna betydde ingenting alls. Det kunde man åtgärda med några varv toalettpapper i kalsongerna.

Mig själv nog, prolog

blogger@kladdig.se — 2006-06-26T11:45:30+02:00

Varje frestelse tilltalar en djupt liggande primitiv drift, präglad i våra gener genom årmiljoner av evolution och lockande tillfällen. Vem är jag att sätta mig över naturen? Möter jag en frestelse faller jag för den. Det naturliga urvalet har sett till att jag för närvarande är den aktuella skapelsens krona, perfekt i min svaghet för det lockande.

Enligt Darwin betyder det att jag är den mest konkurrenskraftiga versionen av människa hittills. Det betyder också att jag inte behöver skämmas för den jag är. Rent biologiskt är jag den jag ska vara, bara genom att vara mig själv.

Naturen har sett till att det är jag som gäller, och varför skulle jag ifrågasätta det? Att vara mig själv är alltså gott nog, och jag gillar att falla för frestelser.

Varenda kvnna på planeten lockar mig, och naturen har gett mig rätten att vissla uppmuntrande och använda mina spelande muskler som lockbete. Att stå inför en relation med mig är att vänta på något gott. Men underbart är kort, och jag är en rastlös själ med dåligt minne.

Naturen vill ha mig sådan. Fullt ös fram till nästa lappkast.

Om jag inte var så naturlig skulle jag kanske få dåligt samvete, men jag har accepterat mitt öde och axlar bördan. Att vara referenspunkt, den andra jämför sig med och strävar efter att efterlikna, är mitt öde.

Reptilhjärnan

blogger@kladdig.se — 2006-06-19T21:40:17+02:00

Han var inte snygg och kompenserade inte heller genom att vara trevlig. Det var en typ man inte ville lära känna närmare. Varje handslag var ett för mycket.

Min äldsta dotter skulle just börja skolan, och här stod jag med hennes klassföreståndares kladdiga näve i min.

Himmel, hade jag verkligen satt barn till världen bara för att lämna över henne till den här… Den här… Den här…

Orden tröt.

Nåja, tänkte jag. Det är en smart unge. Hon får väl stå ut hon, som alla vi andra har gjort.

Lögnen lurade mig inte, inte ens för en sekund. Skolan hade alltid varit min hemmaplan. Som tur är inte tack vare en obruten serie lysande pedagoger som alltid fått mig att prestera på topp. Kraften hade kommit inifrån. Jag hoppades att min dotter skulle också vara en lågstadiets Obi-Wan Kenobi och släppte taget om Darth Vader.

Stafettilska

blogger@kladdig.se — 2006-06-16T17:16:37+02:00

Morgonen var en katastrof. Inte mer än tio minuter gammal och redan förstörd. Vissa var bra fräcka. Ringa så tidigt och göra reklam för försäkringar, hur kunde de? Dessutom var hon var med i nix-registret, men vad brydde sig telefonsäljarna om det?

Lisa satte på kaffebryggaren och hoppades att det skulle göra någon skillnad. Fem minuter senare visste hon bättre. Viss ilska hjälper ingenting mot.

Hon duschade och klädde sig snabbt. Kläderna satt illa och klämde på kroppens vitalaste surnerver. Hon riktigt kände hur morgonens irritation fortplantade sig som jästceller i en degbunke.

Ilskan pöste medan hon brottade på sig den motspänstiga jackan, på väg ut ur huset. Hon svor och satte upp jackan på dagens dödslista som redan var beklämmande full; därefter gick hon ut till bilen på uppfarten.

Repan på lacken, är den ny?

Grannens tioåriga pojke hade spelat fotboll på gatan på sista tiden. Hon satte upp honom på dödslistan också. I alla fall hans fotboll.

Framme vid kontoret försökte hon parkera. Bilen fick inte plats. Hon var visserligen ingen fickparkerare, men nog skulle bilen bredvid inte stå fullt så nära? Inte alls. Hon visste vems bilen var. Det var Olofsson på ekonomi, han som aldrig bjöd på fika. Den snåle fan, det här skulle han få äta upp. Nu bråkade han med fel Lisa.

Med bestämda steg tog hon sin in på kontoret, slängde sin väska vid skrivbordet och stegade vidare mot ekonomiavdelningen. Hennes kollegor vände sig om när hon kom. Följde henne med blicken genom kontorslandskapet, där ekot av hennes tunga steg dröjde sig kvar i luften som en obehaglig doft.

Hon svängde runt hörnet och in i Olofsson rum. Det var tomt. Han var inte på plats.

Utan att tänka tog hon en gul lapp, en penna och skrev. Lappen satte hon på hans datorskärm och marscherade därefter ut.

*

Olofsson kom med kanelbullen i högsta hugg. Han visslade på en melodi från radion. Det var falskt, men ingen tvekan om att dagen varit lyckad dittills. Som vanligt, tänkte han.

Jag är en livad lax!

Olofsson stoppade bullen i sin väl ätvana mun och kände hur den överdimensionerade kroppen tog till sig näringen. Njöt av gödningen som alltid. Nu saknades bara en burk Cola. Kanelbulle och cola, det var receptet på en bra dag!

Han gick in i rummet och sjönk ner på stolen framför datorn. Lade fingrarna på tangentbordet och tittade upp. Den gula post-it-lappen tittade tillbaks. Stirrade. Blängde på honom.

Han läste och kände hur blodet lämnade huvudet för att sedan återvända. Det spände i bakhuvudet och snurrade för ögonen, och han ville inte längre ha Cola och kanelbulle.

Mot hjärnans vilja fixerade sig ögonen på lappen igen, läste skymfen på nytt, trots att han inte alls ville.

"Hur fan parkerar du? Lär dig köra ordentligt eller cykla till jobbet. Det skulle din kropp behöva!"

Underskriften kunde han inte läsa. Han slet bort lappen från skärmen och komprimerade den med sin fulla styrka. Olofssons enorma händer kramade tills blodet lämnat underarmarna, och pappersbollen ångrade att den någonsin blivit född.

Han vred stolen mot fönstret och stirrade tomt ut på torget utanför. I vanliga fall tyckte han om livet och rörelsen, men nu irriterade det honom. Dagdrivare som inte kunde få riktiga jobb. Varför skulle de drälla just här?

"Olofsson, du är sen. Ska du vara med får du komma nu."

Han väcktes ur funderingen av att Svedenbratt stack in huvudet i rummet och spred oro. Han var alltid på jäkla stressad.

"Ditt tillgjorda as, har du med det att göra då?", fräste Olofsson och vräkte igen dörren framför näsan på kollegan. Han ville vara i fred.

*

Utanför stod Svedenbratt med andan i halsen, glad att han levde. En dörr i ansiktet kan ge näsblog och fingrar i kläm kan bli avklippta. Båda sakerna skulle betyda att han sölade ner sig inför mötet, och det gjorde honom först orolig och snabbt rasande.

Att lösa en konflikt

blogger@kladdig.se — 2006-06-08T06:58:07+02:00

Bengtsson stod utanför vapenaffären och såg ner på sin nya granatkastare för närstrid, speciellt byggd för fejder med grannarna. I folkmun kallades den Feud-Finisher tack vare en unik förmåga att precist lobba in granaterna över höga staket. Inget vapen passade bättre för bataljer på hemmaplan.

Han stirrade på vapnet och vägde det i händerna. Det var lättare än han trodde, gjort i något moderna kompositmaterial. Alla i kvarteret hade sådana.

Först hade han funderat på att köpa den större modellen som använde taktiska kärnvapen för trädgårdsbruk – För den stora konflikten, som reklamen basenerade ut. Till slut hade han bestämt sig för den lilla modellen. Det fanns ingen anledning att den bräckliga balansen i området. Det hade verkligen slagit över sedan de nya grannarna flyttade in.

Borde han köpt det datoriserade avfyrningssystemet med målsökare? Det hade kostat dubbelt så mycket och krävde särskilda, dyrare granater.

Han hade låtit bli och bestämt sig för att det troligen var mer skrämmande att han inte alls kunde sikta. Nu skulle ingen våga bråka med honom. Granaterna kunde hamna praktiskt taget var som helst.

Han nickade trött och lade försiktigt in sina explosiva nyförvärv i baksätet.

Ett mord på rättan plats

blogger@kladdig.se — 2006-06-13T19:02:57+02:00

Kvinnan och hennes manliga sällskap hade väntat länge. Mannen också, men särskilt kvinnan. Ingen visste hur intensivt hon längtat, hur hon planerat och drömt om det här ögonblicket. Ingen visste hemligheten hon burit med sig i månader.

Hon hade läst om bandet i tidningen, först äcklad, men så småningom motvilligt förtjust. Först förstod hon inte varför, men till slut insåg hon att hennes undermedvetna gjorde henne en tjänst, stod på hennes sida som vanligt. Hon hade lärt sig lita till sin kvinnliga intuition, sitt sjätte sinne. Det hade tjänat henne väl många gånger tidigare, och numera visste hon bättre än att avbryta en färd som tycktes styra henne på autopilot.

Till slut hade meningen uppenbarat sig. Det hände för flera månader sedan, och hon hade tvingat sig att köpa skivor med musik hon avskydde. Odla ett intresse som fyllde henne med avsmak – men det var för en god sak.

Så sent som en vecka tidigare hade hon köat för biljetter, köat i timmar för att få bästa platserna.

Nu stod de där, hon och hennes manliga sällskap. Längst fram i kläder som lämpade sig för den storslagna kommande upplevelsen. De hade klippt hål för huvud, armar och ben i några svarta plastsäckar. Sedan hade de klivit in i sina könlösa motsvarigheter till frack och aftonklänning. Alla skydd var tillåtna. Till och med rekommenderade.

Bandet gick in på scenen en timme efter utsatt tid, men förseningen störde henne inte. Inte nu när hon var så nära.

Ljuset släcktes inne i ishallen. Den förinspelade musiken tystnade och röken vällde ut från scenkanten ner mot alla hängivna fantaster på de första raderna. Kvinnan kände hur hon pressades fram mot scenen när alla i publikhavet ville uppleva bandet, svetten och alla andra kroppsvätskor.

Mannen fördes åt ett annat håll av publikhavet, och kvinnan skrek till. Hon ville inte förlora kontakten med sin man. Fick inte tappa bort honom. Allt hängde på att hon inte förlorade honom ur sikte. Hon kastade ut en arm och grep krampaktigt tag i hans handled.

Han vände blicken mot henne och log sitt normalsjälvsäkra Lugn, gumman, jag fixar det här-leende. Hon avskydde honom och hans självgoda uppsyn. Äcklades intensivt, men nu var det snart slut.

De obligatoriska Marshallstaplarna vrålade ut första ackorden och så stod bandet på scen. Gwar. Kända för vidriga framföranden, äckliga masker och att de hällde blod, avföring och sperma på publiken.

Håller sopsäcken tätt?

Frågan var meningslös. Hon fick bli så nersölad hon behövde. Det var nu det skulle hända.

Hon tryckte sig närmare sin snart före detta man och väntade. Snart skulle ögonblicket komma. Snart skulle bandet ta fram sina i det närmaste patenterade hinkar med inälvor och hälla över publiken. Alla som stod i första raden skulle få sin dos. Hade hon tur skulle hon och hennes osmakliga karl få var sin hink över sig.

Hon grep om kniven i fickan och gjorde sig beredd. I det allmänna sölandet skulle ingen märka fem liter blod till och en kropp på marken.

Taga och behaga

blogger@kladdig.se — 2006-06-07T19:47:13+02:00

Den förbjudna tanken – är den alltid angenämast? Den kriminella lusten att leva bortom gränsen till det smakliga, varifrån kommer den? Jag lever med en lusta, en åtrå som aldrig sinar.

Cellerna i min kropp förbränner ögonblick lika fort som dessa inträffar; nyheternas behag är aldrig långvariga.

Gott krut

blogger@kladdig.se — 2006-06-03T19:43:56+02:00

Nersänkt till midjan i klaver och med varenda skäggstrå i någons brevlåda tog jag mig hem för kvällen. Det var en unik dag, om än inte en av de bästa. Minnesvärd täckte inte heller upplevelsen. Svår att glömma var den i och för sig garanterat.

Jag nöjde mig med att kalla dagen intressant. Positivare än så orkade jag inte bli.

Det hade börjat redan före första fikapausen. Jag hade gratulerat min rundlagda kollega till tillökningen bara för att förstå att hon var mer intresserad av att räkna viktväktarpoäng än att delta i profylaxkurser.

Om jag säger att det var dagens höjdpunkt förstår du att resten av dagen var något i hästväg. Jag mådde som om jag satt fast under hoven och galopperades till pannkaka på en travbana av gödsel.

Spårlös

blogger@kladdig.se — 2006-05-30T22:32:27+02:00

Han såg snäll ut på ett blekt och smutsigt sätt. Det var tredje natten utan sömn, tredje morgonen utan dusch. Maten hade tagit slut redan första natten; nu gick han på envishet.

Spåren var tydliga. Skäggstubben hade tagit över ansiktet, håret hade tappat kontrollen och ögonlocken hängde som mungiporna på en blodhund.

De som mötte honom ryggade tillbaka redan på långt avstånd. Det var bara det modiga eller dumma fåtal som vågade sig nära som upptäckte att blicken inte var vild och att händerna inte dolde några vapen. De mötte bara en trött, harmlös vagabond med för många mil under skosulorna.

Närkamp var hans styrka. Han visste att han var svårslagen på kortdistans; fick han bara ögonkontakt brukade allt ordna sig. Att skenet bedrog motståndarna var hans bästa vapen.

Tre dygn.

Han såg huset som en siluett mot solnedgången och stoppade höger hand i rockfickan. Utan att släppa huset med blicken fortsatte han mot huset. Handen kramade sprejflaskan i fickan, gjorde sig klar att använda den.

Tre dygn.

Vaksam och fokuserad sökte han med blicken runt huset. Hade någon sett honom? Kom han fortfarande som en överraskning? Ingenting tydde på motsatsen; han hukade sig och halvsprang de sista femtio stegen till dörren.

En fråga om tro

blogger@kladdig.se — 2006-05-28T23:15:07+02:00

Det var lättare när de sov. Vilade. Till synes redan döda. Det var lättare när han kunde intala sig att han inte hade med saken att göra, att han bara hittade dem och inte alls hade bidragit till deras brydsamma belägenhet. Det var lättare när det var någon annans fel.

Ansvar gillade han inte. Att ta ansvar för sina handlingar passade honom lika illa som en fot i en handske.

Hur skulle han kunna hjälpa att de sov just där han passerade? Inte var det väl hans fel att de dog så lätt?

Inside information

blogger@kladdig.se — 2006-05-18T22:44:45+02:00

Strålande dagar ska inte tas på allvar – då blir man bara sentimental.

Börje Ramsvik hade inte minsta avsikt att ta dagen på allvar. Tvärtom var detta en dag att skratta åt, att håna och skymfa. Den tiden är som bäst, den ansvarslösa.

Han smakade på morgonen där han stod med en kopp rykande Gevalia och längtade efter oväntat besök. Solstrålarna blandades med saltstänket från det alldeles lagom piskade havet på den bohusländska ön i skärgården utanför Strömstad.

Stina, hans dotter, brukade kalla det för ett "idyllhelvete", men så försökte hon också slå sig fram som poet. En av dem som vet att uttrycka sig.

Morgonrocken satt löst och han undrade varför han envisades med att ta på den alls. Gammal vana, antog han, men vad spelade det egentligen för roll? Vem skulle se honom och chockas av hans päronformade och bleka kropp?

Med vänster hand knöt han upp den lösa knuten så att rocken långsamt gled upp. Han kände sig som en strippa på en tredje klassens sylta. Eller möjligen som en blottare.

Perverst och gudagott.

Han njöt i fulla drag och kände hur han blev upphetsad för första gången på länge. Alldeles förbannat länge, faktiskt.

"Välkommen ut, gubbe lilla", sade han och såg ned på sin forna stolthet.

Han trivdes med en rå jargong – den fick honom att känna sig ung och vital. Som om han fortfarande betydde någonting. Fyllde en funktion.

Så gott han mådde. Sommarens sista värme tillhörde honom, bara honom och alls ingen annan. Högre makter gav honom den här dagen och vad kunde då gå snett?

Ingenting. Absolut ingenting.

Han tyckte om känslan för mycket för att bry sig om den mycket sämre sanningen.

*

Rösten var skoningslös.

"Kanske ett halvår, troligen mindre."

Läkarens mottagningsrum var vitt och sterilt och luktade stetoskop och kemikalier. En gång i tiden hade Ramsvik kunnat namnen på kemikalierna, men det var längesedan – när han var nyutexaminerad för flera tusen år sedan. Sedan hade han gjort karriär och någongång i mitten hade karriärsklättrandet slutat handla om kemi och i stället börjat handla om ekonomi. Laboriatoriet byttes mot ett sammanträdesrum, provrören mot papper och kemikalieförrådet mot ett arkivskåp. Sakta men säkert försvann också alla namn – både trivialnamn och dem enligt nomenklaturgudarna inom branschorganisationen IUPAC.

"Va?", svarade Ramsvik frånvarande och kände hur han fick den livräddes typiska magvärk och kallsvett. Sinnena tappade sin skärpa – som om främmande makter använde störsändare mot honom. Öronen brusade allt högre, ögonen såg allt sämre och hans vanligtvis vindblästrade hud tålde inte längre beröring. På bara sekunder ändrades allt.

Läkaren slog inte ner blicken men dämpade rösten som för att be om ursäkt för sin profession.

"Jag är ledsen, men det verkar som om vi tog bort primärtumören för sent. Du har metastaser i hela kroppen. Främst lever och lungor."

Kärnfrisk var knappast det ord som bäst beskrev Ramsvik, men cancer? Han mindes fortfarande hur irriterad han hade blivit när magen utan förvarning hade börjat växa. Fett. Plötsligt fanns fettet överallt och han kunde inte värja sig mot det. För varje dag som gick blev han allt större och fetare och äckligare och äckligare och äckligare. Då hade han varit trettio. Knappt trettio. Kanske bara tjugoåtta.

Den magiska ålder då kroppen inte längre klarar att sitta i evighet utan att förfettas.

Han mindes att han undrade om livet skulle vara sådär.

"Ska det vara såhär?"

Inte skulle kroppen ge upp redan före trettio?

Känslan var densamma nu. Inte skulle kroppen ge upp vid femtiosex?

Då – i fettets år – hade han övergivit sina gamla principer och börjat röra sig. Hur smärtsamt det än var att plåga igång de stelnade musklerna och försöka hitta en lust i det han så innerligt föraktade, kände han sig tvingad att försöka. Att inte bara sitta och vänta in döden.

Då hade han slagits. Ett livslångt blodigt krig mot fett och slapphet.

Hans största fiende satt i huvudet och kallades karaktär. Ramsvik var bortskämd nog att sakna både karaktär och disciplin – vad hade han behövt kämpa sig till?

Inte mycket.

Trots dessa mäktiga hjärnspöken hade han lyckats ta sig ut och pumpa asfalt – kilometer efter kilometer.

Anfallen av lust att röra sig stannade aldrig länge utan drog snabbt vidare som en kringresande cirkus av ganska dåliga artister.

Så böljade slaget fram och tillbaka genom åren. Någon gång om året – oftast i sommartid då det inte var så förtvivlat obehagligt att svettas – fick han besök av cirkusen som drev honom ut på vägarna; resten av året bestod fettkampen av enstaka uppoffringar som att hoppa över ett eller annat wienerbröd i en strid där fettet långsamt ökade sitt brohuvud på magen till att först omfatta en mindre stad och med tiden en hel kontinent.

Ramsvik förlorade mot fettet, men han gjorde det på samma sätt som man förlorar mot liemannen: långsamt och en liten bit i taget, och aldrig utan strid.

Den lilla kämpalust han nu kunde uppbåda.

Han lyfte blicken och såg för första gången läkaren på andra sidan skrivbordet.

"Men jag är ju bara femtiosex år."

Rösten förvånade honom själv. Nog för att han alltid hade fått livet i alla dess skepnader gratis, men han hade inte varit gnällig, aldrig ynklig. Inte förrän nu, när rösten tycktes be läkaren om mer tid, om en annan diagnos.

Herregud, det här är ju bara en ren rutinkontroll, sade den. Det var aldrig meningen att man skulle hitta någon sjukdom – bara få bannor för att man blir allt fetare och missköter sig i största allmänhet, som en skolpojke som inte gör läxan. Men cancer? Det måste väl ändå vara överkurs? Han skulle in på rundsmörjning och fick veta att motorn faktiskt tänkte skära några hundra mil senare och att det inte gick att göra någonting åt saken.

*

Han kliade sig på pungen, slöt ögonen och drog in den salta luften. Måsarna tjoade från havet som låg överallt.

Fåglar, tänkte han. Han hade aldrig tyckt om fåglar mer än på håll. Kom de för nära bajsade de på bilen eller skrek utan en tanke på att klockan bara var tre på natten.

Han gilllade inte att vakna till fågelskrik. Han gillade inte att torka bajs från bilen.

Och deras ungar var pipande parasiter som bara gapade och ville ha. Fula pipande parasiter, fyllde han i.

Nej, det var inte riktigt sant. Han hade alltid tyckt om att ligga vid havet och se på de seglande måsarna – mästare i konsten att rida på en vind, att känna av när det är dags att byta håll och följa nästa svepande trend.

Egentligen hade han inte tyckt illa om några fåglar, ljög Ramsvik och sneglade uppåt himlen utan att ens lura sig själv – han hade helt enkelt aldrig förstått dem.

Han lyfte koppen till munnen, men kaffet var slut. Hur kunde han låtit detta hända? Kaffet får aldrig ta slut.

Kannan ska alltid vara full av ny brygd och koppen ska alltid ryka av färsk tjära, som han hade sagt till sin sekreterare i alla år.

Han började tappa greppet, det var ett som var säkert. Glömma kaffet på det viset. Han ställde koppen på verandan och sög överseende in havsluften.

"Så, snuskpelle", sade han och drog undan förhuden, "nu ska vi se om du kan ta livet innan det tar dig."

*

"Snart kommer jag och hälsar på."

Fruns gamla gravsten hade börjat försvinna under nya lager med mossa. Kyrkoförvaltningen gjorde inte sitt jobb som de hade betalt för, tänkte Ramsvik och insåg att han själv snart skulle ligga bredvid henne och mögla. Ruttna.

Ätas av likmaskar.

Blotta tanken på maskar i hans kropp fick honom att vända bort blicken från den typiskt svenska gravstenen – sparsmakad och utan krusiduller talade den om att Eva Ramsvik hade levt och därefter dött. Kanske var det gravstenarnas främsta syfte – att agera minnesplakett och en sista arkivpost när alla andra uppgifter gick ur rullorna.

Börje reste sig upp och vände minnet ryggen. Snart nog skulle han återföras till jord utan att han behövde fylla sina redan dystra fantasier med än värre bilder.

Vad hände nu? Han visste inte.

Att komma hem och berätta att han skulle dö var ingen rolig uppgift – eller hade inte varit en rolig uppgift om han verkligen hade haft någon att berätta för. Nu tvingades han komma hem till en tom lägenhet, slå upp sin egen whisky, tala lugnande till sig själv och sedan sörja sin egen kommande hädanfärd.

Utan hjälp.

Utan stöd.

Börje undrade om inte det var mer grymt än att ha någon annan att lasta över bekymren på. Som den egoist han var ville han ha någon att trösta, någon att vara stark för.

Någon annan än kaktusen som både överlevde lägenhetens värsta torrperioder och ymnigaste skyfall.

Dottern fanns ju, förstås. Hon skulle väl sörja, men det var inte samma sak. Föräldrar är inte oumbärliga för sina barn. Inte längre än till trettioårsåldern då de flesta barn börjar få de egna pengarna att räcka längre än till månadens mitt i alla fall.

Hur skulle han berätta för Stina?

Hej kickan – goda nyheter. Snart får du ärva!

Börje log för sig själv, öppnade bilen och satte sig bakom ratten till Volvon.

"Den håller toppkvalitet i säkert tio år", hade försäljaren sagt bara ett halvår tidigare. Hur lönt var det att han köpte den nu? Fast å andra sidan undrade han hur lönt det hade varit att låta bli att köpa den.

Han kunde ju ha köpt en sportbil för pengarna. En dyr jävel som bara kostade skjortan och riskerade bli stulen och som var superkul att köra för fort i.

En Lamborghini. En blå.

*

Hur ofta hade han egentligen tänkt på att ön var så öde? Han tog upp sin kopp på nytt och gick in. Det var nog dags för en kopp till i alla fall.

Svaret var aldrig. Åtminstone inte ofta.

Vad skulle hänt om han blivit ordentligt sjuk? Eller hade satt någonting i halsen?

Egentligen var det ganska odramatiskt – han hade väl dött.

Händerna arbetade av sig själva när de kastade den gamla och sumpiga melittapåsen, bytte till en ny, placerade färskt kaffe i den, fyllde magasinet med vatten och satte på bryggaren. Han var upptagen med att inse att de flesta av hans fantasier det senaste halvåret faktiskt hade kretsat kring döden.

Ända sedan han var hos läkaren den där dagen hade hela hans liv börjat handla om döden. Det kändes faktiskt ganska destruktivt när han tänkte på saken.

Att leva för att dö.

Det var vardagsfilosofiska tankar som denna som fick honom att tro att dottern kanske hade en karriär som poet i alla fall. Poetiska gener från honom. Han sade det högt:

"Att leva för att dö!"

Kvasi så att det räckte och blev över, tänkte han. Vem levde inte för att dö? Rätt få, faktiskt.

Kaffekokaren gurglade fram de första dropparna svart elixir. Han hade gjort det starkt som helvete. Fanns det någonting som kunde väcka döda eller konservera levande var det kaffe.

Kaffe starkt som asfalt.

*

Någonstans långt inne i hjärnans synaptiska vindlingar fick Börje Ramsvik en idé.

Vad hindrade honom från att köpa en Lamborghini nu? Vem brydde sig?

Han gjorde ett överslag på hur mycket pengar han kunde skrapa ihop. Efter en relativt framgångsrik karriär var det inte småpotatis – och i alla fall tillräckligt mycket för att göra de sista sex månaderna till en ganska bekväm lyxresa.

Förutsatt att han dog i tid alltså, men den saken kunde man ju alltid ordna om pengarna tog slut före livet.

Det fanns en hel mängd fördelar med att köpa sportbil just nu, faktiskt. Den största var att han inte längre behövde bry sig om hastighetsbegränsningar som förr. Om polisen försökte stoppa honom kunde han alltid trycka plattan i mattan och försvinna in i skymningen – det var faktiskt det viktigaste kriteriet på bilen; att den var snabbare än polisens.

Han rusade motorn på sin monstervolvo och släppte upp kopplingen alldeles för fort för att vara riktigt bra, men det var kul. Gruset sprutade och vägens riddare satt säkert i sadeln.

Eller hur liknelsen nu var – detaljer spelade ingen större roll.

Vem sålde Lamborghini? Var det en italiensk bil? Han bestämde sig för att det säkert var en italiensk bil. Då kunde man nog köpa den hos Fiat, tänkte han och satte fart mot närmsta bilfirma utan att fundera över om Italiens volvohandlare också säljer Saab.

*

Han slapp skära kaffet med kniv; det gick att hälla trots att han hade använt fem rågade mått till tre koppar vatten. Det var styrkan det hängde på.

Konstigt att detta var den sista dagen. Det kändes inte som den sista – snarare som en i mitten. Vilken som helst. Som att vakna mitt i en rutin.

Och vilken rutin det hade blivit, kaffet. Egentligen smakade kaffet fortfarande mest beskt och varmt – men med åren hade beskan betytt allt mindre. Det blev viktigare att hålla sig vaken på jobbet.

Numera gjorde kaffet inte honom piggare alls – det var bara ännu en i raden av dagliga ritualer att ha för sig. Som att klä på sig ungefär.

"Det är väl mitt sätt att hoppa runt totempålen."

Världens sämsta affärsidé

blogger@kladdig.se — 2006-05-17T21:29:58+02:00

Ett nytt hus längs vägen. En lucka i väggen. En ond kvinna och hennes vapen innanför luckan.

Scenen var färdig; det var bara att vänta på katastrofen. Det här skulle bli världens första drive-in råneria. Bilister skulle stanna för rött ljus. Den onda kvinnan skulle fälla upp luckan. Bilisten skulle veva ner fönstret, trött på att vänta, full av förhoppning om att kunna köpa kaffe.

Då.

Då skulle hon ta fram vapnet och råna röven av dem.

Så skulle det bli!

Hon njöt, hatade bilister och skulle bli rik på kuppen.

Synapser

blogger@kladdig.se — 2006-04-14T11:38:50+02:00

Det var en ovanligt morgon eftersom mina synapser i hjärnan slogs på en och en i en långsam manuell process i stället för alla på en gång. Jag vaknade helt utan förmågor. Natten hade bestulit på allt jag lärt mig under trettionio visserligen ganska slappa år. Det var som att börja om, att lära känna min kropp och alla sinnen på nytt.

Ögonen ok?

Öronen?

Har jag någon känsel?

Genom en systematisk men grundläggande funktionskontroll upptäckte jag att en arm saknades, förlorad någonstans i havet av täcken och kuddar. Stressen var kortvarig. Armen satt där den alltid hade gjort, men låg vriden på ett sätt som gjorde att den hade somnat.

Jag grymtade och rullade ur sängen. Skulle den här dagen bli någonting behövde jag kaffe. Massor av kaffe.

Nu.

Kravbild för ett perfekt brott

blogger@kladdig.se — 2006-04-09T16:37:57+02:00

Innan man genomför ett brott måste man göra en marknadsundersökning. Alla marknadsundersökare har emellertid ett dilemma: vem ska de fråga? I mitt fall handlar det om att antingen marknadsundersöka brottslingarna eller offren.

Jag satsar på en snabbenkät bland skurkarna i vänkretsen. Eftersom jag bara känner en gangster är valet lätt, och idag äter vi lunch.

"Vet du vad?", säger jag när vi sitter och äter, "Jag har funderat på att genomföra det perfekta brottet. Har du några tips?"

Det har han.

I hans värld är det perfekta brottet enkelt att genomföra – såhär går det till.

Det perfekta brottet enligt min vän gangstern
Min vän känner till ett särskilt mobbförråd, där det perfekta brottet börjar. Att bryta sig in är enkelt påstår han. Det är tydligen bara att gå in och ta för sig. I hans perfekta scenario ska man ta sig in för att plocka på sig minst en stridsvagn.

När man väl har stridsvagnen kör man till centrala Stockholm/Göteborg/Malmö eller var man nu bor, rånar tjugo banker genom att köra in väggen och rasera huset, plockar på sig alla värdesaker och kör sedan över de poliser som står i vägen.

Små problem som att bankkontoren inte längre har några pengar eller att poliserna kanske tar mig när jag springer in och ut ur den där stridsvagnen (tjugo gånger – någongång borde de reagera tycker man) bekymrar inte min vän den Kreativa Skurken. Enligt honom är det inte alls den svåra delen av brottet. Han menar att det svåra är att försvinna efteråt.

"Men", säger han med pliriga ögon, "det är där jag har lösningen!"

Jag väntar med spänning på vad hans kriminella geni har kommit på.

"Man kör stridsvagnen till hamnen, kör ner i vattnet och hoppar in i en grodmansdräkt eller miniubåt och försvinner till sjöss!"

Han slutar tala och väntar uppenbarligen på beröm. För egen del känner jag bara livslusten försvinna. Är detta hans perfekta scenario? En stridsvagn som kör ner hus, över poliser och ner i vattnet? Diskret är inte direkt ordet.

Det perfekta brottet enligt mig
Jag tackar min vän för tipset och säger att det kanske är alltför fysiskt för mig. Jag har alltid sett mig mer som teoretiker och förklarar att jag gärna skulle se ett mer stillsamt perfekt brott.

Samtidigt är frågan viktig: hur ser det perfekta brottet ut – vad karakteriseras det av? Jag har insett att jag vet för lite och måste starta en enmansutredning, sätta samman en kravspecifikation.

Spontant har jag vissa bilder av vad perfekt innebär:

• Ingen skadas.
• Ingen drabbas – varken ekonomiskt eller på annat sätt.
• Ingen märker någonting. Brottet förblir okänt.
• Jag kommer över ruskigt mycket pengar.

Ungefär så har min hjärna snurrat runt problemen. Som ingenjör, har jag resonerat, måste jag börja med kravbilden – därefter är det bara att leverera.

Hur jag än har försökt hitta några bra brott som passar in på kraven har jag inte lyckats.

Tillbaka till ruta ett. Det perfekta brottet är fortfarande utom räckhåll.

Vi skriver nu dag ett i mitt liv som kriminellt geni.

En gång till

blogger@kladdig.se — 2006-07-09T14:36:25+02:00

Reklamfilmen blixtrade på TV-skärmarna och dånade ur högtalarna. En välklädd man i mörk kostym, röd slips och förtroendeingivande blick log sitt tandläkarfixade, gnistrande porslinsleende.

"Tänk om du kunde göra om det. Tänk om du kunde ta om de viktigaste scenerna ur ditt liv – bara en gång till.

Varför ska livets viktigaste beslut få stor betydelse för resten av din tillvaro? Inte är det rimligt med tanke på hur sällan vi fattar livsavgörande beslut, hur dåliga vi är på det och hur ofta vi ångrar oss. Inte rimligt alls!

Tänk om du kunde få se sitt liv som en videofilm, och redigera de viktigaste bitarna. Kanske rent av spela in nya och bättre sekvenser när det behövs. Tänk att göra det.

Tänk att det numera är möjligt."

Vinterdöd (från 1996)

blogger@kladdig.se — 2006-04-08T22:45:53+02:00

Vintern hade varat längre än vanligt. En normalskånsk vinter varade sällan mer än tre månader, men det senaste året hade det nästan blivit dubbelt upp. Snön hade kommit i november och sedan envist legat kvar ända till april.

Dödsryckningarna hade aldrig varit tydligare. Gång på gång på gång besegrades solen och värmen av ännu fler snöbyar, längre perioder av kyla.

Det var vinter som på farfars tid. Det var en vinter som gick till historieböckerna – inte för sin kyla eller sina många dödsfall eller ens mängden nederbörd. Nej det man skulle minnas av vintern 1995–96 var att den var så utdragen, att den aldrig försvann.

Det var ett år utan vår, ett år helt utan smygande liv. En dag var det kallt för att nästa vara tio grader med strålande sol.

Metamorfosen var ögonblicklig på ytan. En dagen noll grader, nästa tio i en halv behaglig sommartemperatur, en tredjedels värmebölja – över en natt. Det var på livsplanet ingenting hände. Träden återuppstod inte, blommorna kom inte och åkrarna grönskade inte. I alla fall inte över en natt. Det gröna skimmer som syntes från lantbrukarnas nytöade jordlotter verkade främst orsakas av mögel.

*

Den lilla skånska staden värnade inte om miljön – inte egentligen. Anledningen till att man inte saltade vägarna var i stället att man försökte bli av med all biltrafik genom att göra vägarna ofarbara. Året runt hade bilisterna märkliga trafikljus att slåss mot och på vintern var det dessutom halt.

En sak stadens politiker däremot inte vågade låta bli var att grusa vägar och cykelbanor. Att inte alls försöka åtgärda halkan skulle säkert vara åtalbart, det insåg man, och strödde därför ut småsten på stadens vägar.

Att det gjorde hala vägar ännu farligare för cyklister spelade mindre roll. Det var halt och man hade agerat.

Gott så, ansågs det.

Årskrönika

blogger@kladdig.se — 2006-04-02T22:59:41+02:00

Och så var det ju den här j***la snön. Den satt som klistrad på naturen och vägrade försvinna. Jag var trött på den. Ungarna var trötta på den. Till och med ryssen på jobbet var trött på den. Jag vet egentligen inte varför han skulle vara mer förtjust i snö än ungarna, men någonstans i mitt fördomsfulla sinne hörde ryssar, tajga, snö, permafrost och vodka ihop som korv med bröd.

Det var en vinter som aldrig slutade. In i april kom snöstormar och dagissjukdomar som psykningar från ovan. Pressen tycktes fixerad av våldtäktsmän, potentiella pandemier och hur våldet tagit sig in till mormors gata. Tydligen var till och med journalisterna deppade av vädret.

För egen del hade jag bestämt mig. Jag skulle bli eremit och flytta till Nepal.

Att leda ett land II

blogger@kladdig.se — 2006-03-18T12:55:54+01:00

Hon slog av väckarklockan för sjunde gången samma morgon. Det tycktes inte bli lättare med åren. Märkligt. Hon hade alltid inbillat sig att kroppen till slut skulle vänja sig vid hårt arbete, vid sena kvällar, korta nätter, orolig sömn och tidiga morgnar.

Man kunde ju vänja sig vid allt, sade det gamla uttrycket.

– Allt utom för lite sömn, muttrade hon tyst för sig själv och svepte täcket åt sidan. Motvilligt kände hon lägenhetens kyla krypa in och ta sängvärmens plats närmast kroppen.

En gång i tiden hade hon haft disciplin. En gång i tiden, men det var inte samma sak som att hon fortfarande hade det. Länge hade hon i och för sig hållit tröttheten stången, men inte nu på sista tiden. Nu hade döden börjat komma in i andra andningen medan hon själv tappade fart och tvingades leva med förödmjukelsen att inte längre själv kunna trycka till sig, driva sig bortom gränsen för det mänskligt möjliga.

Tvärtom hamnade hon numera alltid på fel sida om vad som var mönskligt möjligt – löjeväckande nära gränsen för vad som var mänskligt tvunget, minimigränsen för den som fortfarande vill kalla sig människa.

Dit räknade hon livets småsaker. Att gå upp var en av dem. En enkel sak som att vakna borde ingå i var människas samling av basförmågor. Borde.

Utan tvivel borde det det, men att böra och att förmå är inte samma sak, och döden tog in på Lillemor med långa sjumilakliv varje dag.

– Nåja, du kan komma nu. Snart spelar det ingen roll längre. Ikväll, efter dagens politiska harakiri, kan du lika gärna dansa dina steg och sjunga din sång. Då har jag inte längre någonting att försvara. Då kanske jag kan få sova ut.

Riksdagens talkvinna svängde benen över sängkanten och stålsatte sig inför dagen då den svenska demokratin skulle avskaffa sig själv.

Andnöd

blogger@kladdig.se — 2006-03-17T23:16:33+01:00

Det var andningen som var mitt största problem. In-ut-in-ut – ni vet den där vanliga sortens andning. Det var den som var problemet.

I ett ögonblick av insikt om livets realiteter hade jag vänt den benådande själen ryggen och därefter flugit omkring vid vattendrag för att genomskåda det lilla och självömkligt fattiga liv som ryms i fega sniglars skal.

Bananernas släktingar levde i klasar – sniglar på sniglar på sniglar i dignande snigelklasar och jag trodde inte mina tjuvaktika skatögon – sesam hade öppnat sig. Med sedvanlig brist på kroppsskam svepte jag ner och – inte kunde väl det skada – tog för mig: näbben full!

Japp: det var inte det stora gapets mistande som var problemet – det var andningen.

Vämjelse

blogger@kladdig.se — 2006-03-20T19:46:13+01:00

Idag mötte jag en vämjelig människa. Det var inte vad hon sade eller gjorde. Det var inte hur hon såg ut eller luktade. Det var inte hennes röst eller intellekt.

Ändå fann jag henne synnerligen förfärlig, klart vämjelig, nära nog vidrig.

Hon satt på andra sidan frukostbordet och såg på mig med samma trötta leda som alltid. För henne var jag ointressant. En sparringpartner som aldrig varit nära att få in en träff. En slagpåse som aldrig gett igen. En måltavla.

Än hatade jag inte, men åren hade lärt mig mer om ordets verkliga innebörd. Dess avgrundsdjupa betydelse blev tydligare för varje frukost, varje lunch, varje kvällsmåltid. Än var jag inte framme, men jag ville dit. För varje gång hon förintade mig med blicken längtade jag mer.

Lustmord

blogger@kladdig.se — 2006-03-16T20:42:20+01:00

Jag antar att det egentligen inte var någonting att bli förbannnad på, men innan jag visste ordet av hade jag haft ihjäl henne.

Tröskeln

blogger@kladdig.se — 2006-03-15T22:06:16+01:00

Mannens steg var ständigt kortare, hans rygg ständigt mer krökt. Ögonen mötte inte längre andras. Hans vakuum var hans eget – så som han skapat det bar han det med sig.

Ilskan var borta. Han var inte arg längre, men den här gången var det inte samhällets fel. Tider förändras.

Vindlös

blogger@kladdig.se — 2006-03-14T21:14:29+01:00

Det hade inte blåst i världen så länge någon kunde minnas – ingen visste helt enkelt vad vind var. Ingen hade sett en vajande flagga, ingen hade en aning om vad ett vajande vetefält var och segling ska vi bara inte tala om. Världens vindar hade tagit slut, svårare än så var det inte.

Fabriken

blogger@kladdig.se — 2006-03-05T20:21:04+01:00

Ljusen släcktes och han var ensam kvar i den döende fabriken. Han satt tillbakalutad med händerna knäppta bakom huvudet och orkade inte röra sig. I bakgrunden malde rockmusik han inte hörde – han hade slutat lyssna redan trettio år tidigare. Fast den rock han slutade lyssna på var Elvis’ – idag lät han bli att lyssna på Metallicas. Ljusen släcktes och alla gick ut ur fabriken för sista gången – alla utom mannen i grå rock, den grå eminensen, förman Gustaf Svensson, som satt kvar och bara väntade.

En kapten går under med sitt skepp, och Gustav Svensson hade bestämt sig – mer eller mindre medvetet. Han skulle dö med fabriken. Det skulle bli en lämplig avslutning på hans karriär, en fin final i ett bra liv.

Nåja, han skulle inte behöva vänta länge. Byggnaden, som sedan länge var tömt på utrustning, skulle sprängas redan dagen därpå – den kunde inte stå kvar när stormarknaden bredvid behövde en större parkeringsplats, det förstod ju alla. Nej, han skulle inte behöva vänta länge. En natt. Och lokalen var mörk; rockmusiken malde på.

Han mindes när allt var nytt – det var bara fyrtio år sedan. Var åren verkligen så många?

Vart hade de tagit vägen?

De fegas kompani

blogger@kladdig.se — 2006-03-04T14:53:11+01:00

Det var de fegas kompani jag ingick i. Vi var sju totalt: fem normalfega, en mes och en riktig sparris – jag.

Dagdrömdomäner

blogger@kladdig.se — 2006-03-06T20:46:16+01:00

Mina drömmar och förhoppningar höll som vanligt styrelsemöte i hjärnan. Jag brukar kalla sammankomsterna styrelsemöten, även om de egentligen mest har karaktär av en ständig utredning, en tillsatt evighetskommission med uppgift att förädla fram diamanter ur livets gråstenar, som vänskap ur tv-program eller oxfilé ur stekt ägg.

Den ständiga ordföranden – ett lyckligt förhållande resten av livet och minst tre barn – öppnade mötet med att be föreningens ständiga sekreterare läsa upp dagordningen.

Det var ingen större uppgift; dagordningen hade alltid sett likadan ut:
• Nytillkomna drömmar
• Pågående projekt
• Genomförbara projekt
• Avslutade projekt
• Kraschade projekt
• Strategier för framtiden
• Nostalgi (genomförda, framgångsrika projekt – att samla kraft ur)
• Och slutligen de traditionsenliga sexuella fantasierna.

Styrelsen hade en sammansättning som inte var alltför olik FNs säkerhetsråds. Den hade tretton ledamöter varav fem var ständiga: Ena halvan i ett lyckligt förhållande resten av livet och minst tre barn, att vara nöjd, att vara och förbli en framgångsrik och respekterad författare, att vara och förbli en framgångsrik och respekterad rockmusiker, att ha en välavvägd blandning av självförtroende, ödmjukhet, idealism, pondus, lyhördhet, omtanke och mod – dessa var de fem ständiga medlemmarna. Styrelsens övriga åtta platser innehades av mer eller mindre tillfälliga passioner, mer eller mindre viktiga idéer.

Det var första dagen på min nya arbetsplats, och som vanligt var alla på sin egen sida – jag också.

Hjältar

blogger@kladdig.se — 2006-03-03T22:07:18+01:00

Hjälten tog av sig mungipan där den fimpade cigaretten satt.

”Tänk om någon visste...” sade han tyst till ingen alls och plockade av sig vänsterörat – det fanns ett glas med vanlig koksaltlösning på bordet bredvid sängen. Örat föll i med ett plask.

”Jag måste se upp så att jag inte tar fel någon dag. Hur skulle det se ut?” Han lade högerörat i byrålådan tillsammans med ögonfransarna och fortsatte klä av sig. Benen bredvid fötterna i garderoben, huvudet på kylning över natten, skinkorna på hatthyllan och näsan i blöt.

Det är inte lätt att vara en fördom, tänkte Arne, plockade av bålen och lade resterna av huvudet på sin plats i jordglobsstället.

Det som var kvar av hjälten - axlarna och fingrar med tillhörande och matchande armar i latex - skälvde till och lade sig på vakt utanför sovrummet. Ingenting skulle komma in till hjältens sovrum levande. Ingenting!

I gott sällskap

blogger@kladdig.se — 2006-02-27T21:57:43+01:00

En femåring på barndop är en god försäkring mot vett och etikett. När Tilda kom ut ur kyrkan hade hon spring i benen.

"Kom, jag vill se på Död-skyltarna!" Hon släppte min hand och sprang in mellan gravstenarna.

Jag tog det med ro. Barndop, kyrkogårdar och ungar hör ihop på något sätt. Cirkeln är sluten, om man vill.

Blues

blogger@kladdig.se — 2006-02-19T21:40:04+01:00

1
Det var något fel på förlagspersonalen. Som vanligt.

Anders Svensson stod med sitt senaste mästerverk i handen och undrade varför. Kunde det vara genbetingat? Var det så enkelt att alla förlagsanställda i hela Sverige hade grava fel på sin arvsmassa, fel som gjorde att de inte var mottagliga för genialitet?

Troligen.

Han kastade det nästintill orörda exemplaret av sin potentiella litteraturprisvinnare Attackdiplomaterna på sängen och gick fram till kokplattan för att sätta på tevatten. Tredje kannan för dagen och han var minst sagt pigg. Pigg nog att inte bara inse, utan också känna – med varje cell i kroppen – att det bara fanns tre vägar till publicerandet: Antingen hade man kontakter, ett redan känt namn eller talang. Anders suckade och insåg att han nog var tvungen att bli riksdagspolitiker innan hans geniala livsepos skulle förevigas på offentligt papper.

Det hade börjat så bra. Två år tidigare hade han hittat världens svårmodigaste lägenhet - tolv kvadratmeter med kokplatta och dusch delad med sex andra trångbodda fattiglappar. Utan att tveka en sekund hade han skrivit på kontraktet. Om han skulle kunna skapa någonstans var det i denna laddade lilla cell.

Som alla andra var han helt och fast övertygad om att sociala problem gick hand i hand med ett lyckat författarskap och började så smått arbeta på sin galenskap – sista stenen i den grundmurade vägen till lycka och framgång.

Det hade tagit honom två år att skriva färdigt manuset. Två år och han hade inte ens blivit halvtokig. Nej, lägenheten var en djup besvikelse för honom, en besvikelse som djupnade var gång manuset kom tillbaks helt otummat.

I ett desperat försök att tjäna pengar på sitt pappersförbrukande hade han annonserat i lokalpressen: Begagnade manuskript säljes/kg. Nyskick. Men inte ens det hade fungerat.

Insikten erövrade honom långsamt, och tog till slut över. Han hade inte kontakterna som krävdes, han var inte känd och han hade ingen talang alls. Vissheten hade aldrig hindrat honom tidigare – han kunde inte räkna upp en enda geniförklarad världspersonlighet med talang – nej, det vara bara kontakter för hela slanten.

”Jesus – det var en kille med kontakter. Det är inte så konstigt att grabben gjorde underverk när hans farsa var Gud.” muttrade Anders för sig själv över en bister kopp te. Ännu en i raden av bistra koppar.

Hans tankar lämnade kroppen och flöt bort, in i ångorna ifrån tekoppen. Djupt där inne någonstans hittade han vad han sökte.

2
Dimman tätnade. Utanför dörren på krog Halta Lusen var det tjockt och bara de dåraktiga vågade sig ut.

Anders Enben hade aldrig varit dåraktig i hela sitt korta liv. Trots att han bara var tjugofem hade han redan blivit ryktbar för sitt kallblod och sina djärva kupper. Med van hand öppnade han krogdörren och haltade in mot sitt vanliga bord.

Det var upptaget. Som vanligt satt där en ömfoting som inte kände till rutinerna. Enben stannade framför den betydligt äldre mannen, en man som var förvillande lik hans pappa, och väntade. Mannen vid bordet, en pensionerad gammal pirat i övre medelåldern, satt lugnt kvar och kladdade på sin tillfälliga kvinna.

När Enben kom in på krogen hade alla hajat till, men stimmet och glammet ändå fortsatt. Nu dog all aktivitet snabbt ut. Ingen drack, mördade eller våldtog någon. Halta Lusen gjorde sig beredd för kvällens underhållning och höll andan.

”Gubbe”, sa Enben lugnt, ”flytta dig. Du sitter på min plats!” Utan att darra på manschetten det minsta stirrade han in i den äldre mannens svarta ögon.

”Din plats?” Gubben talade sakta och på bred skånska. ”Gammal är äldst, grabben. Glöm aldrig det!”

”Om du inte flyttar dig snart blir du inte äldre, gubbe!” Enben förde handen till pistolkolven och gjorde sig beredd att dra. Det var dags att avgöra livsöden.

Flickan bredvid gubben reste sig hastigt och försvann. Gubben var ensam. Han sträckte fram en lugn hand och hällde upp en fyra rom i två glas. Med stabil hand lyfte det ena glaset till läpparna och drack ur.

”Du har alltid varit en skitstövel, Enben. En bortskämd skitstövel. Jag misslyckades tyvärr med din uppfostran, men därför behöver du väl inte döda mig?” Den gamles svarta uppsyn mörknade än mer och ett bistert leende spred sig över hans läppar.

Kroggästerna höll andan. Det gick vilda rykten om att det var fadern som huggit av Enben det andra benet under ett av slagsmålen på Halta Lusen. Tänk om det kunde hända igen... Piraterna fortsatte att dricka och hoppades på det bästa...

”Så du använder fortfarande ditt skitiga liv till att avlöna horor, gubbe? Tur att jag kom förbi och hindrade dig slösa bort mitt arv! Stick nu hem och lämna min plats, gubbe. Jag gillar kalla stolar och du har värmt min för länge!”

Örjan Gubbe, Anders Enbens biologiska fader, reste sig långsamt upp. Med oväntad snabbhet slog han till sin son mitt i magen så att han drös i golvet. Ett sus av besvikelse gick igenom åskådarna. Där hade de rest långt och länge, betalt stora pengar och tvingats våldta krogens fula luder för att se de beryktade Enben och Gubbe live och vad händer? Den gamle träffar en gång och Enben dröser...

”Pffft - vicke skiiit!” sammanfattade någon föreställningen efteråt.

Gubben drog snabbt upp en hammare ur hölstret och några tvåtumsspikar ur fickan. Med van hand spikade han fast den medvetslöse Enbens träben i golvet, innan han reste sig upp och på nytt satte sig vid bordet. Han tog lugnt upp sitt andra glas rom och drack...

3
Dimman lättade i takt med att teet svalnade. Köket kom tillbaks och Anders sörplade dystert i sig förlustens bittra vätska. Vad var han för sorglig person som inte ens kunde vinna i sina egna drömmar? Ett nöjt leende spred sig över hans läppar. Trots förlusten hade han vunnit. Han hade vunnit en idé.

Utan att orka eller våga fundera vidare drack han upp det fortfarande varma teet och brände sig i hela halsen.

Kunskap är makt – en prolog

blogger@kladdig.se — 2006-02-18T23:34:15+01:00

Det är jag som är den lille mannen på gatan, och jag är orolig. Jag skulle aldrig kalla mig expert, men jag observerar. Observerar och drar slutsatser.

Kunskap är makt – det sade alltid far min – så jag har bestämt mig för att ändra saker och ting här i världen. Det kan inte fortsätta som det är nu. Som alla andra har jag aktier – små intetsägande poster i stora riskfria företag. Det är nämligen sådan jag är: avslagen och intetsägande som en ljummen och urvispad lättöl.

I min ekonomiska värld finns bara två risknivåer: fonder och aktier. Fonderna har jag sparat i sedan sjuttiotalet. Allemans ska det vara. Allemans är bra. Jo, för jag vet att man kan byta till spar när man vill. Byta utan kostnad. Till spar. Allemans. Och allting kommer att ordna sig, för det sade Erlander, och det var en bra karl. Och aktierna har jag köpt av staten. På rea.

Jag är den lille mannen på gatan, och jag är orolig. Hemmavid har vi radionyheter och tidning. Tidningen har TV-program och serier och ett och annat mord. Jodå, Lokalortens Allehanda är inte så pjåkig – den gör att man kan hänga med sådär lagom, liksom. Och när hände det senast något nytt i världen?

Jag är den lille mannen på gatan, och jag vet inte mycket om ekonomi. Och så är jag orolig – nämnde jag det? Det är nämligen så att jag har svurit och svurit tills marken nästan öppnade sig under fötterna, men det hjälpte inte. Jag förstår fortfarande ingenting. Av stora fina världen, alltså. Det var då jag fattade mitt livs beslut: aldrig mer skulle jag bli förnedrad av att bara vara den lilla dumskallen, den mycket oviktiga småspararen som reagerade i vild panik. Aldrig mer – så jag började läsa ekonomikolumnen i lokalblaskan.

Nu kan jag mer.

Räntan går upp och jag förstår att jag förlorar pengar. Så jag svär. Aktiekurserna går ner och jag förstår att jag förlorar pengar. Så jag svär på nytt. Att vara mer kunnig om en obegriplig marknad ger ingen större sinnesfrid, men jag har i alla fall en ursäkt: jag är den lille, obetydlige mannen på gatan, den lille orolige mannen på gatan.

Så för att bli ännu bättre och kunnigare började jag läsa Huvudstadbladets ekonomibilaga. Jojomensan, biblioteket ser ni. Där finns det grejor.

Jo, då gick det upp för mig

Experterna säger att det är svåra tider. Det är den enda ursäkt de har för att motivera att en apa på Wall Street är marknadens stjärnplacerare. Som vanligt.

*

Inte var det konstigt att mina investeringar gick åt pipan – jag visste för lite. Kunskap är makt, ser ni, så jag skaffade några tidningar till. Och CNN med färg-TV. Storbilds. Fyrtioåtta tum.

Men de berättar inte allt, förstår ni. En vän på Lokalortens Allehanda – ni vet Bertil Andersson på sportsidorna – sade en sak till mig. I förtroende. “Du får inte veta allt, Nils Johnsson”, sade han. “Du får bara veta en liten del av allt som händer, förstår du. Bakom alla tidningar och nyheter i världen sitter en massa personer och sållar och läser och tycker och bestämmer vilka nyheter som är viktiga för dig och alla andra.”

Det var då jag förstod att det alltid är någon som vet mer, men det är ju för jäkligt. Hur ska man kunna göra annat än förlora pengar om någon annan vet mer?

Det finns saker en man inte ställer upp på, och detta är en av dem.

*

Nu har jag en egen Reuterskärm, för kunskap är makt. Jag sitter vid en videovägg med sex gånger fem TV-apparater. Ju mer jag ser, desto mer känner jag kunskapen och makten växa. Det är som det ska vara, för jag är experten, aktören. Det är mig nyhetbyråerna rådfrågar. Det är mig de citerar.

Nu är jag inte längre den som bara får veta vad andra har för sig. Nu är jag den som andra undrar vad han gör. Den som alla spionerar på och vill veta allt om.

Det jag förstår minst av är sanningen. Vart tog den vägen? När jag satt hemma i byn och läste Lokalortens Allehanda var allt i tidningen sant. Allt på TV var sant. Allt på CNN. Allt på reuter. Men när tidningar och TV berättar om mig är plötsligt ingenting sant längre.

Det som inte är en ren lögn är åtminstone en snedvriden halvfantasi, och jag förstår inte varifrån den kommer.

Och det som är mest intresant av allt är att det inte alls spelar någon roll. Sant eller inte – folk bryr sig inte. De agerar som om allt de hör vore sant, för de vågar inte riskera annat.

Jag har vuxit sedan jag lämnade mitt lilla liv i byn vid kiosken där tidningarna alltid var tre dagar gamla. Nu är jag inte längre sjuttiotvå timmar bakom nyheterna. Nu är jag fem-sex timmar framför dem.

Jagad. Ständigt hemsökt.

Jag är den lille mannen på gatan, som blev den större mannen i smeten.

För när allt kom omkring var kunskap bara makt i mindre portioner.

Docile City

blogger@kladdig.se — 2006-02-15T21:11:21+01:00

Något var fel med där stället. På djupet. Jag blev illa till mods bara jag tänkte på stan.

Alla som bodde i Docile log. Jämt. På ett ytligt, stillsamt och onaturligt sätt. Som om de hade rökt på. Ögonen var frånvarande och läpparna fast i en grimas.

Flyaren

blogger@kladdig.se — 2006-02-11T23:39:03+01:00

Vet ni vad? Vi ägnar oss åt att verklighetsfly.

Det är vad vi samlar pengar och semester för att kunna göra – verklighetsfly.

Per film, per konsert, per bok.

Per veckotidning och badsemester. Per TV.

Det är vad livet har blivit för oss – vad livet har börjat gå ut på. Flykt. Från att tidigare ha varit en serie händelser som gick ut på överlevnad är nu livet två saker som varvas om varandra: arbete och flykt. Vi arbetar för att få råd att fördriva tid.

Fördriva tid. Göra oss av med den. Förskjuta, rata och förkasta den – som om den är värdelös. Som om vi har mer än sjuttiofem år på oss att utforska livet och levandets konst. Som om det är fint att inte längre bara överleva.

Nu ska vi leva också. Leva.

Leva.

Eller som det egentligen stavas: F-L-Y.

Det är vad livet går ut på och vad industrier miljardsatsar på.

Industrier som Hollywood, som Bryan Adams, som Stephen King.

Industrier som Veckorevyn och Mallorca. Som TV3.

Alla vill de ta vår flykt i anspråk, alla vill de fylla vår flykt med innehåll – om hjältar och explosioner, om rockstjärnor och glamour, om skönhet och odjur.

För det är vad de lever av, industrierna. Vår längtan efter det där andra – det som andra har. Det som finns i grannars grönare gräsmattor. De satsar miljarder på roulettspelet att vi ger dem våra enkronor och dyrbara minuter tillbaks.

För dem är det nämligen det som räknas – att vår tid är till salu. För sina miljarder får de våra liv, och vi blir livegna av egen fri vilja. Vi till och med söker och längtar efter det.

Jag vet att det inte är någon stor eller revolutionerande insikt. Jag vet att flykten ofta är både skön och nyttig – för verkligheten orkar man ju inte bry sig om någon längre stund.

Men ibland är det skönt att veta att det alltid finns alternativ. Ibland är det skönt att vända sig om, gå mot strömmen och stirra det ondskefulla livet i vitögat.

Psyko

blogger@kladdig.se — 2006-01-17T20:55:18+01:00

Blekfettet blänkte av svett. Ansträngningen hade gjort honom utmattad. Armarna hängde slappt utmed sidorna och mjölksyran gjorde att benen knappt bar honom fram till pinnstolen vid köksbordet. Han sjönk ner tungt så att stolen knäade.

Ingen visste att han var där. Inte nu längre i alla fall, tänkte han och såg bort mot badrummet. Duschen strilade fortfarande där inne. I hetsen hade han glömt att stänga kranen. Det fick vara. Just nu var inte rätt tid. Han orkade inte.

*

Han visste inte hur länge han hade suttit stilla och bara väntat på att få kraft att resa sig. Duschen rann fortfarande.

Vad kostar vatten?

Han visste inte. Några öre per kubikmeter? Några kronor? Det hade ingen betydelse; det fick rinna. Kanske sköljde det bort mer än bara blodet. Kanske tog det olusten med sig ner i avloppet.

*

Det var dags. Med darrande ben tvingade han sig upp; steg för steg närmade han sig badrumsdörren. Han svalde. Vad väntade på andra sidan? Skulle han orka se det igen?

Det var självförsvar.

Han övertygade inte ens sig själv. Illamående och skakig tog han tag i dörrhandtaget och öppnade dörren.

Min enda broder

blogger@kladdig.se — 2006-01-16T21:07:38+01:00

Jag träffade min broder 1987, men det dröjde ett år innan vi blev vänner. Han kom utan skjorta men med väst, oklippt och med Etiopiens flagga på byxorna. Hela hans väsen var farligt och jag aktade mig noga att rubba hans känsliga cirklar.

Det visade sig som vanligt att min fantasi var farligare för mig än verkligheten.

Vi skulle tävla i musik tillsammans, min Broder och jag. Vi och många andra repeterade tills sena kvällar blev tidiga morgnar. Han ansvarade för att någonting alls blev färdigt och jag ansvarade för att spruta idéer – som vanligt utan minsta självkritik. Idéerna var mina barn; jag älskade och försvarade dem alla undan illasinnade påhopp från mindre bemedlade idioter som hade den dåliga smaken att ha god smak.

Eftersom den kreativa delen av min hjärna sedan längde visste att svett skadar idéflödet hade jag kört bil till repetitionslokalen. En hel, plågsam kilometer.

Pappa – en hårding med förmåga att alltid tro det värsta om mig – skickade en kopia av sitt testamente några veckor senare. När han dog skulle dödsboets förmyndare kontrollera min kropp, och om den saknade valkar blev jag arvlös. Pappa är en generös man – han ville bara att jag skulle veta.

Nåväl, det var natt. Parkering. Jag och min broder var ensamma kvar – alla andra hade redan åkt hem. Det var där det började, det var där vår pakt inleddes. Vi vandrade omkring runt tegelhuset. Gick bredvid varandra och pratade om livet, döden, varför det är meningslöst att leva och varför det är ännu sämre att inte göra det.

Midnattsfilosofi skulle man kunna kalla det. Vänskap skulle man också kunna kalla det.

Vi blev bröder i nyktert tillstånd – varken han eller jag drack. Det hade ingenting med religiösa, alkoholpolitiska eller hälsonyttiga ställningstaganden att göra – vi tyckte helt enkelt inte om smörjan.

Jag och min broder tvingades igenom vårt elddop ett halvår senare. Alla musiktävlingar var avgjorda; livet lunkade på som om det ingenting annat kunde. Jag och broder Anders var på fest – tackfest för personer som bidragit med ovärderliga insatser för skolan. Det betydde att vi hjälpt till att sälja öl i en av skolans pubar.

Meningen med livet kunde vara att sälja öl, tänkte vi och provade.

Det var det inte.

Så vi kom till festen utan andra mål med kvällen än att snapsa ikapp. Någongång måste det hända, resonerade vi och drack tio fyror var på en timme.

Meningen med livet kunde vara att dricka snaps, tänkte vi och provade.

Det var det inte.

Det var då vi fick den geniala idén att ringa till alla vi kände. För en sak hade vi märkt: man blir genial av sprit.

Nobelprisbegåvad.

Sorgligt nog förstår man inte teorierna dagen efter. Kanske beror det på att huvudet då har krympt.

Restauranger och festplatser har alltid gjort mig illa till mods, så student jag är. Jag aldrig varit modig eller chevaleresk – inte satt en ära i att rädda jungfrur ur brinnande torn och ofta känt förakt för dem som kastar kavajer i vattenpölar för att rädda väna varelsers fotsulor undan fukt. Man kan med fog säga att jag hör hemma i det förflutna – och om ni någongång råkar titta under något gammalt finns risken att ni stöter på mig.

I en liten värld som Lund kan man bli känd för det mesta. Jag stötte ihop med Tom den talangfulle för några veckor sedan. Han dricker fortfarande smält stearin ur värmeljus på fester. Sedan han började med det någongång på åttiotalet har han varit på varenda fest man kan tänka sig. Gratis. Efter några drinkar andas han in kondomer genom näsan.

Jodå, i en liten stad som Lund kan man bli känd för det mesta. Jag är för det mesta inte känd, men då och då hälsar någon. Det kan vara av misstag, men jag är inte den som knusslar. Har de hälsat kan jag också, brukar jag tänka och vinkar tillbaks. Som om jag vore professionell.

Livslögner till husbehov

blogger@kladdig.se — 2006-01-11T23:06:37+01:00

Ynglingen på en bädd av tusenskönor, med en hy av sammetslenaste rosenblad, ett huvud krönt av kungars blonda lockighet och ett sinne ljuvt som tjugo vackra tankar om dagen vaknade ur sin törnrosasömn. Han slog upp sina djupt medelhavsblå ögon, skapade för romans, och blickade ut över världen som var hans genom blodsrätt – en värld han inte hade sett på över etthundra år.

Prinsen gnuggade bort sömnens daggdroppar i ögonvrårna och lät sitt konungarike veta att han åter var i besittning av sina sinnens fulla vakenhet.

— Måste på toa.

Den stämma som en gång varit en pojkes var nu en mans – grövre, ärligare, fastare och alldeles utan skräck. Den tillhörde en man som nu var reda att möta de utmaningar varje man möter då och då, men som en äkta prins tvingas möta dagligen.

— Men förihe… Var är morgontidningen?

I hans blod flöt tusen generationers ilska och tusen generationers stolthet. Denna oförrätt skulle inte passera obestraffad. Hur skulle han – ättens yppersta produkt, släktens yttersta och sista försvarslinje – kunna glömma detta och gå vidare?

Fel måste rättas, det brustna göras helt. Handlingskraften svällde som en första droppe i en vårflod som snart skulle springa sig starkare än motstånd förmådde – en naturkraft i födelse.

— Nu ringer jag fanimej tidningsbudet.

Femårskraft

blogger@kladdig.se — 2006-01-09T21:37:27+01:00

–Men mamma! Låt inte konstig på rösten bara för att jag säger vad jag tycker.

Vår femåring hade utmärkta förebilder i mig och min fru. Som få andra kunde vi förebrå och dela ut skuldkänslor med små, subtila metoder. Tilda visste detta, och redan som femåring bemästrade hon – och genomskådade enkelt – de flesta av våra vardagstekniker. Ville vi lura henne fick vi numer alltid ta till det avancerade, tyngre och därmed opålitligare och mindre pricksäkra artilleriet.

Dagens övning gick ut på att köpa tröjor. Vi hade besökt tio butiker och provat ett femtiotal (!) tröjor som alla hade något osynligt fel på sig. En del satt åt, några var hemsökta och vissa saknade gummitryckta prinsessor på magen. Gemensamt hade alla att de inte dög.

Tilda är en kravmaskin med en vilja av segt gummi – den böjer sig oförutsägabart men ger egentligen aldrig vika. På något sätt får hon sin vilja igenom. Är det inte med gråt så är det med gnäll, fnitter eller tjat.

Tanken har slagit mig många gånger: om vi bara kan komma på vilken energikälla som driver femåringar (och hur man utvinner den) är världens framtida försörjning säkrad för evigt.

Klagan

blogger@kladdig.se — 2006-01-06T23:25:00+01:00

Ja du, Gud, när jag är klar med mitt liv finns inga fler misstag kvar att göra. Då är de slut. Lagret tömt. Mänskligheten renad från framtida nya misstag. På ett sätt gör det mig väl till en ny tids Jesus.

Relativitetsteorin

blogger@kladdig.se — 2006-04-22T22:57:27+02:00

Långtbortistan låg några kilometer hemifrån. Det var där bönderna bodde.

Själv bodde jag i en metropol. Vi hade en bensinmack, två affärer, en post, en bank, ett bibliotek och en frisör som klippte snett. Kungar kom från vår håla, så var det bara.

Svett

blogger@kladdig.se — 2005-12-14T23:03:58+01:00

Svetten luktade så gott den kunde efter ett par dagar utan tvål och vatten. Jag behövde inte anstränga mig för att ta reda på varifrån; armhålan gjorde tillräcklig reklam för sig. Överarmarna kletade fast mot kroppen på ett sätt som vi svenskar sedan barnsben är ovana vid. All värme som passerar våra gränser gör det som asylsökande på väg att avvisas – regeln för första asylland gäller all temperatur över tjugo grader.

Mina ögon glodde håglöst ur sina överhettade hålor medan jag försökte mota hettans demoner med en kall läsk, bara för att en gång för alla inse att alla besvärjelser var meningslösa. Svordomar, böner och metafysiska riter hjälper inte mot de astronomiska och meteorologiska fenomen som då och då envisas med att hemsöka det mycket lilla och bananliknande land, vars infödingar har en stark längtan efter sol och värme bara när dessa håller sig på avstånd.

Jag satt på verandan till det sommarhus som var den enda vision och dröm min pappa hade tillåtit sig att ha. Någongång i unga, bohusländska år hade han begåvats med en vision av paradiset i form av en sommarstuga med kringbyggt trädäck, en ordentlig uteveranda och en trädgård som skötte sig själv utan inblandning från arten homo sapiens besserwissus. Steg för steg, i takt med att sparkontot gick från rött till svart med allt fler nollor på slutet, hade han förverkligat sitt legobitsbygge.

Efter den förra ansiktlyftningen hade verket egentligen fullbordats, men jag borde vetat bättre än att tro att drömmar någonsin pensioneras. De lever sina egna liv och ställer till ett helvete för oss som tvingas leva under oket av ständigt ofullbordade idéer och växande ambitioner. Pappa hade helt enkelt börjat om igen. Under parollen Förnyelse -96 hade han börjat bygga om badrummet till vår sydsvenska plantage, vars huvudsakliga produktion bestod av tallkottar, ogräs och mullvadshögar.

Ingenting man blev rik på med andra ord. Där jag satt spelade just förmögenhet och värdsliga rikedomar ändå ingen roll eftersom hettan berövade mig på den lilla must jag normalt använde till att släpa mig igenom dagarna.

Inne i huset skrällde telefonen. Jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i fågelsång och trädkronors sus, men de vinner åtminstone jämfört med våra moderna kommunikationsmedels sätt att pocka på vår uppmärksamhet. Den själsfrid jag ibland snubblar på överraskar mig lika mycket som nyktra minuter utan absitinens överraskar ett fyllo. Telefoner och själsfrid går inte ihop.

Vem hade telefonnumret till denna vår ogräsplantage som länge hade varit telefonfri? Jag orkade inte gissa och ville inte svara, så det fick ringa.

Efter tio signaler började jag undra vem det var, och det är denna min ständiga oförmåga att strunta i omvärlden som kommer att ta kål på mig till slut, det är jag övertygad om. Någonstans i min hjärna går en gräns där nyfikenheten över vem som ringer är större än mitt behov av att sitta still och svettas – det där man sinnesförvirrat nog kallar frihet när man arbetat sig igenom en lång vinter. Till slut blir det värre att undra än att släpa sig fram till luren och säga hallå.

Mitt i den trettonde signalen fick jag tag i luren.

"Hallå."

"Tjena Jens. Anders på HD."

Nyhetschefen på Helsingborgs Dagblad, en av mina fasta beställare, dessutom en kille jag hade tur nog att komma bra överens med. På sätt och vis var det väl mitt jobb att hålla mig väl med nyhetschefer och annat tidningsfolk som hade rätt att betala för texter, idéer och nyhetstips. Som frilansjournalist hamnar man lätt i en situation då man undrar om det inte vore lättare att tjäna pengar på sin kropp eller möjligen en utsliten samling begagnade bilar; att sälja en artikel kan handla om samma prostituerade fjäskande för den svårflirtade köparen. I slutändan har vi frilansande pennor samma mål som både professionella sängvärmare och yrkesljugande bilmånglare: att komma in i köparens plånbok.

Det är lätt att inbilla sig att en frilansjournalist har ett fritt liv, att han skriver några förgyllda rader som säljer sig själv och sedan ägnar sin tid åt att imitera playboy från filmer. Sanningen är mer dyster. I själva verket säljer sig nämligen inte texter särskilt bra. För mig går mer än hälften av tiden åt till att sälja material, att hitta köpare, ringa runt till tidningar och magasin – oftast fackförbundens tidningar som är storköpare och försörjer en hel del av landets frilansar. Har man tur, vilket oftast betyder kontakter, får man ett långsiktigt kontrakt med ett par tidningar.

Jag skrev en veckokrönika i ett par tidningar vilket gav några tusen i månaden. Ville jag tjäna mer pengar, så att jag med andra ord kunde leva på yrket, fick jag slita på Telias ledningar och irritera redaktionschefer, precis som alla andra drömmare som vill kunna skriva självständig eller fritänkare på visitkortet.

"Jag trodde ni anställningskontraktens slavar respekterade och högaktade semestern", började jag i ett försök att vara lustig, men Anders röst log inte när den fortsatte:

"Frilansar har niomånaders semester, från september till maj. Sommaren är högsäsong för er, det vet du bättre än jag. Vill du ha jobb?"

Han hade rätt. Egentligen hade jag inte råd att ha vara ledig. Jag borde ha dåligt samvete – förgås i de kval som rätteligen drabbar dem som vistas i helvetets förmak, den plats där evighetsarbetare som journalister och bönder tillbringar sin semester – men jag hade helt enkelt bestämt mig för att världen inte skulle fara illa av att ytterligare en person försökte förverkliga sin dröm om den perfekta lättjan. Att göra ingenting till en konstart.

"Nja, jag känner att OS behöver mig. Coca cola och Kodak måste få valuta för sina reklampengar."

Sommarens sporthändelse var Atlantas OS som i princip visades dygnet runt. Obegripliga och totalt ointressanta sporter varvades; deltagarna kom från länder jag inte kunde stava till. På något sätt satt jag trots allt fast i dess nät. Som miljarder andra runt världen deltog jag i denna masspsykotiska rörelse. Glodde, tyckte och kom med initierade förstå-sig-på-kommentarer, samtidigt som jag klämde mig på bilringarna och undrade varför min trettiotvååriga kropp började bli framtung, varför kläderna inte längre passade lika bra, varför mina armmuskler var ordbehandlaranpassade – de räckte bara till för att trycka ner tangentbordets knappar.

Det var ingenting jag var nöjd med. Ett par gånger om dagen hände det att jag lade en hand på min växande mage eller allt djupare hängande haka, men det tycktes inte spela någon roll att jag blev allt sämre berörd, allt mer äcklad, av min egen kropp. Toleransen ingick i en ohelig allians allians med lättjan och tillät mig att stillatigande och sittande betrakta mitt eget förfall. Jag var ett levande bevis på den mänskliga rasens förmåga att anpassa sig efter de mest märkliga förutsättningar och hoppas på de bisarraste utvägar. Kanske skulle magen försvinna av sig själv.

Visst. Och julen är en mysig högtid då alla har någonstans att ta vägen, en varm och välkomnande familj att dra sig tillbaka med. Visst.

Jag strök sorgset över min buk och suckade.

"Gör som alla andra och kolla på reprisen på morgonen. Förresten är det bara skit första veckan. Sommar-OS tar inte fart förrän friidrotten sätter igång på fredag. Du har två dar på dig, det borde väl räcka för ett av dina mallade reportage."

Jag lät förolämpningen passera. Kanske han hade rätt, ändå. Att jag satt still på min växande häck gjorde ingen gladare.

När jag inte svarade fortsatte Anders av sig själv:

"Du växte väl upp nära lernacken?"

*

Jag startade bilen med den sorg som drabbar den som vet att en epok är över. Magen sved ikapp med ögonen och hjärnan var till brädden full av olust av en sort som aldrig kan kallas professionell hos den som vill delta i samhällsdebatten på ett eller annat sätt.

Tvärtom måste varje yrkesman kunna reglera kranen av egna känslor i förhållande till de uppdrag man åtar sig. Grundstenen i all journalistutbildning är att lära sig kontrollera och reglera sin egen subjektivitet; strypa den helt går inte – däremot kan man kompensera för alla egna uppfattningar genom att låta motståndarsidan komma till tals, vilket skapar en mångsidig subjektivitet, en förment åsiktsneutralitet – den hederligaste samtidsbild vårt västerländska samhälle har skapat. Varje journalist tvingas glömma ordet objektivitet som varken finns eller har någon innebörd. På matematisk väg kunde detta tydligen bevisas: man kan aldrig förhålla sig objektiv till ett system som man är en del av.

Detta är inget nytt för den som någongång har läst en tidning eller sett ett nyhetsprogram. Reportrar specialiserar sig inom ett område, skaffar sig kontakter och relationer – blir beroende. Man får uppdrag i förhållande till vad man kan, inte till vad man inte kan. Ingen nyhetschef i världen belönar den okunnige och blåögde om någon som redan är insyltad finns tillgänglig.

För min del innebar det att jag var tvungen att behärska min lust och tygla min olust inför alla uppdrag, men just den här gången var det svårare än vanligt.

Lernacken. Slagghögen i närheten av den trygga lilla plaskdamm där jag växte upp, lärde mig misslyckas med flickor och mötte livets första nederlag. Med tiden hade jag tagit revansch på minnena av de tidiga åren, men att återvände påverkade mig alltid på samma sätt. Olusten och förlägeneheten som orsakades av alla genomlevda års misstag gjorde sig påminda, tvingade mig på defensiven. Borta var det självförtroende som alla senare år hade byggt upp, ett självförtroende och en säkerhet som bara tycktes finnas och fungera på annat håll. Ibland tänkte jag att till och med Stålmannen led av samma syndrom: på sin hemplanet var han kraftlös; det räckte faktiskt med en bit sten från hemplaneten för att göra honom spak.

Att jag led av samma komplex som en seriefigur hjälpte inte upp humöret. Magen var sin egen elvisp när jag passerade Hallandsåsen söderut, på väg mot min födelseplats, parkernas stad.

*

Det borde bli ett enkelt knäck. Ingenting talade i och för sig någonsin för någonting annat i den första fasen av ett uppdrag. Innan man var igång, innan fällebenen kom in i bilden, innan bråkstakar och översittare började ställa till problem som om det var en OS-gren såg det mesta lätt ut.

Jag misstänkte att mitt självbedrägeri egentligen kallades hybris. Jag var inte tillräckligt gammal för att ha drabbats av yrkessjukan cynism, inte tillräckligt rutinerad för att känna problemen dyka upp med något förvärvat sjätte sinne, inte tillräckligt trött och sliten för att längta efter den kick man bara kan få av att platta till uppblåsta småhandlare som ogillar att lämna ut upplysningar de enligt lag är skyldiga att tillhandahålla. Min bild av mig själv som Stålmannen levde fortfarande i högsta grad; med mitt pressleg som slängkappa och insvept i tryckfrihetsförordningen tog jag på mig rollen som de svagas beskyddare, de ondas och girigas betvingare.

Bilden fick mig att le, men det var ett leende som blev mindre för varje år, i takt med att min självsäkra stålmanskropp bit för bit, kroppsdel för kroppsdel, ersattes av en sliten och rutinerad cynikers lemmar; som ett modernt Frankensteins monster.

Höger hand höll ratten medan vänster näve gjorde sin dagliga rutinkoll, först ett nyp i dubbelhakan och sedan en snabbkoll i maghöjd. Efter flera år då jag hade hedrat och utövat sittandet som om det var en religion, hade min kropp slutligen börjat slå tillbaks. Det var en bitter upptäckt. Att kämpa låg inte för mig. Bortskämd med att kunna äta allt och göra inget, och ända kunna gå på stranden utan att det korvade sig i maghöjd, såg en del av min hjärna kroppens plötsliga förändring som ett svek, ett knivhugg i ryggen. Det var inte tillåtet att byta spelregler till andra perioden, resonerade min bittra och bedragna del, att utan förvarning metabolisera födan på ett annat sätt, längs andra vägar och med helt andra mellanprodukter. Fettet hade skaffat fått sitt brofäste och inledde snabbt sin invasion av min oförberedda kropp. På sätt och vis var jag som min bild av Sveriges försvar – i kampen mot fettet var jag dåligt rustad, på gränsen till slagen på förhand, lamslagen inför tanken att faktiskt behöva agera; om jag bara blundade och åt sallad till lunch en gång i veckan skulle nog allt ordna sig.

Men handen visste bättre än hjärnan. Millimeter hade blivit centimeter som hade blivit decimeter. Sallad var inte nog.

*
Tankarna ville inte sluta snurra, vilket var ett bättre tecken än något på att semester var någonting jag behövde mer av. Jag visste också sedan tidigare att jag är kass på att tåla förändringar. Att behöva vakna i tid och ägna mig åt någonting som skulle kunna kallas självdisciplin fick mig alltid att må illa i början. Efter ett par dagar skulle tanken på arbetet i sig inte längre kännas som en spark i magen varje med varje nyvaknat andetag. Efter ett par dagar skulle jag vara van vid att sparka mig själv, jag visste att jag skulle vänja mig, men vem vill vänja sig vid något sådant när man lika gärna skulle kunna vänja sig vid att vakna till den svala förmiddagsbrisen, en nylagad kopp kaffe och ett vänligt bemötande?

Som det nu var fixk jag nöja mig med min egen spegelbild om jag ville ha något bemötande alls.

Nej, att avsluta semestern gav ingen favoritkänsla, kalla mig bortskämd, men jag tror att de flesta håller med. Arbetets första minuter är då man önskar att alla svenskar kunde få fem veckors jobb och fyrtiosju veckors semester i stället för tvärtom.

Jag mindes mina somrar för bra längesen, femton, tjugo år tidigare. Pappa brukade ligga i hängmattan och läsa en bok eller tidning, när jag och min tre år yngre syster strök fram som rastlösa katter på jakt efter någonting att sätta tänderna i, någonting att göra. Där han låg och läste låtsades han först som ingenting, men efter några minuter kunde han inte ignorera oss längre.

“Pappa, vad ska vi leka?” frågade vi uttråkade.

Han brukade lägga bort tidningen och se ut som om han tänkte. Efter några sekunder såg han på oss igen med ansiktet fullt av ljusa idéer:

“Vet ni vad? Jag har en jättebra sak vi kan göra…” Här pausade han medan vi kände sommarens tristess försvinna – den eviga sommaren som aldrig tog slut och som aldrig var tillräckligt rolig. Och så kom de förlösande orden:

“Vi leker semester”, sade pappa, plockade upp sin tidning och fortsatte läsa.

Det är inte förrän på senare år jag har haft vett att förstå vilket geni jag härstammar ifrån.

*

Lernacken var slagghögen av kalksten som skulle utgöra Öresundsbrons brofäste på den svenska sidan. Det låg mitt emot Skanskas kalkbrott i södra Malmö, mellan Limhamn och förorten Bunkeflostrand, en blå stadsdel där flertalet bosatta hedrade staten genom att betala maximal marginalskatt.

Det var också den del av världen jag hade vuxit upp i. På den tiden var själva lernacken tabu – den låg bortanför BP-macken, och så långt bort fick ingen gå. Riskerna var för stora, sades det. Lernackan var ingen lekplats, sades det. Man kunde skada sig illa värre, sades det.

Naturligtvis hade alla vi ungar i Bunkeflo varit i, vid, på och under lernacken massor av gånger.

Högen av lös kalksten var en sorts iongenmansland, ett litet krigshärjat område alldeles i närheten av vår beskyddade idyll. På nacken gällde inga vanliga regler; vi kunde komma dit som minröjare eller upptäcktsresande, som galärslavar eller erövrare.

För att kunna ta sig upp längs den branta sidan tvingades vi dra oss upp med hjälp av rostiga och taggiga stålvajrar som löpte uppifrån och ner längs sidorna. De kanske skulle hålla stenen på plats, vad vet jag. För oss blev linorna till änterhakar som hjälpte oss inta en borg eller annan befästning.

Väl uppe fanns inte särskilt mycket att göra, bortsett från att passa sig för de jättelika hjullastare som dundrade genom området utan tanke på att småungar var där och lekte krig. Vi skövlade och slaktade och mördade. Efter oss lämnade vi ett nerbränt landskap, en död och öde remsa natur som inte hade en chans att återuppstå.

Vårt krigsbyte varierade. Någongång kröp vi en hel dag på alla fyra och plockade tillknycklade kulor som vi trodde var gjorda av tenn. Rikedomen hägrade, för tenn var dyrt, det visste vi. Dödsoffren på vår sida blev kläderna samtidigt som bytet naturligtvis var helt värdelöst.

En annan gång hittade vi en påse med fuktskadade herrtidningar. För oss trettonåringar var bytet det närmaste livets mening vi kom.

Det var tillbaks dit jag nu hade kommit. Till min gamla lekplats, min gamla fyndplats för prima arkeologiska klenoder som begagnade nakenbilder, tillknycklade stålkulor och kalksten, kalksten i massor.

Normalt sett hade jag ringt i förväg, men det här var ingen normal situation. Jag ville inte behöva möta mina gamla demoner och ett intervjuoffer på samma gång, det var bättre att excorcera de onda andarna först, att göra upp med minnet på egen hand.

Grodperspektiv

blogger@kladdig.se — 2005-12-09T21:10:10+01:00

Min låga panna har bara plats för ett djupt veck.

Heder

blogger@kladdig.se — 2005-11-29T21:45:11+01:00

Jo, det var sant.

Han erkände utan att känna skam eller vanära. Som sann malmöit var han inte imponerad till sin läggning.

Ok, han var skyldig. Ok, en massa andra var drabbade. Ok, han hade gjort det för egen vinning och fångats med brallorna i syltburken.

Såvadå. Det är långt till Japan från Malmö.

Sagoberättaren

blogger@kladdig.se — 2005-11-22T22:47:49+01:00

Sagoberättaren satte svavelstickan till plånet och strök eld för tiotusende gången.

Elden var viktig. Utan en ordentlig brasa som hypnotiserade barn, skrämde knott och grillade korvar, skulle han aldrig ha blivit någonting. Den öppna elden var hans bästa vän och eviga bundsförvant när han målade upp de främmande landskap som alltför ofta avfärdats som barnsagor.

Barnsagor.

Den gamle mannen log sorgset. Att inte bli tagen på allvar, aldrig någonsin, var priset han fick betala för sin frihet. Ibland kändes det mest som en förbannelse – att vandra omkring och sprida sanningar som andra enkelt avfärdade som trams – om än underhållande sådant.

Själv såg han det på ett annat sätt.

Han var sin världs minne. Den som kunde historierna, kände till förändringarna från förr till nu, visste vad som hade varit och hade en känsla för hur det skulle bli.

En sagoberättare i allas ögon.

Ofarlig nog för att få ta hand om barnen. Harmlös och roande för de minsta. En tillfällig hjälp att distrahera de små liven. Den som gav föräldrarna en paus i uppfostrandets hopplösa och oövervinnerliga kamp mot tiden.

Han sågs som ett välkommet avbrott i den svada av tv-program som normalt passade ungarna. Excentrisk, men ofarlig och underhållande.

Att hans berättelser kunde vara sanna, föll ingen in. Att han kunde ha rätt trodde ingen, i alla fall ingen vuxen.

När slutar man tro på gamla människors historier? Sagoberättaren visste inte – annat än att det skedde tidigt. Godtrogenhet var ingen dygd längre. Att tro på någons ord gick inte.

I en naturvetenskaplig värld är sund skepsis det skarpaste vapen man kan ha. En självklar misstro.

Att tro är att häda.

Sagoberättaren visste det. Han kände det, hade känt det länge, men fortsatte i alla fall att berätta sina sagor, trots att publiken blev allt yngre och förstod allt mindre för varje år.

Det var som om han var den sista i sin art. En dinosaurie som långsamt förlorade förmågan att förstå språket.

Ändå vägrade hans utrotningshotade gamla ben bära honom till den sista vilan. Att dö löste ingenting. Inte så länge det fanns sanningar att berätta och tappra lyssnare som orkade med hans långa, långa historier på kanske tio minuter.

Nuförtiden skulle allt gå så fort.

Det kallades att bli gammal,visste han. Likväl kändes det inte alls som om han blev äldre – i stället var det världen som blev yngre och yngre och samtidigt tappade tålamodet.

Själv var han ett vandrande fornminne som ville ha uppmärksamhet för sina hällristningar trots att världen mest behövde sportbilar, storbystade blondiner och internet.

En gång hade han försökt förklara hur han kände för den person han kallade sin son.

"Lägg av nu, pappa. Det är inte piffigt att vara bitter, vet du inte det? Jag har hört din klagosång tusentals gånger. Det handlar faktiskt inte bara om tillgång – minst lika viktig är efterfrågan. Om ingen vill höra ditt tjat kan det bero på att du inte säljer dem det de vill ha. Ge folket vad de behöver, så kanske de köper dina sagor – det är mitt råd. Du, jag måste rusa. Ska på bio med Maggan. En amerikansk film, såna du hatar. Du vet, en där man vet allt som händer efter den första kvarten."

Det kändes som om det var mycket länge sedan. Kanske det var igår, han visste inte. Tiden hade förlorat sin betydelse för honom. Han levde inte längre rätlinjigt från då till nu till sedan. Det var mer spännande att turista runt i den tid som intresserade honom för stunden.

Han hade hört sjuksköterskor som kallade det demens, men det virrade han bara på huvudet åt. Demens drabbade äldre vars hjärnor var utslitna. Hans var fortfarande i topptrim.

Topptrim.

Som en lagom inkörd Saab 99 – sportmodellen. Att han kallades dement berodde inte på att det var något fel på hans sportbil till hjärna. Anledningen var att han aldrig dolde att han tyckte att 99 sport var modellen för honom, trots att man skulle köra italienskt.

Ferrari eller Laborghini – det var hjärnor det.

Hans årsmodell kunde inte konkurrera i hastighet, acceleration eller lastutrymme, men patinan kunde ingen ta ifrån honom. Den var hans, bara hans.

Om nu det var så bra visste han inte. Att ensam ha ansvar var en förbannelse av samma diginitet och magnitud för somliga som total frihet var för andra.

Ingenstans fanns dock strävan efter det medelmåttiga. Ingenstans fanns den som sökte och suktade efter att vara och förbli lagom.

Detta var den förbannelse som hade tyngt sagoberättaren i alla tider. Föräldrar med ambitioner för sin avkomma lärde dem att sikta efter stjärnorna.

Målsättningens bisats, den om att kanske nå trädtopparna, lyssnade egentligen ingen på. Det var stjärnorna det handlade om – att nå längst, högst och att göra det snabbast.

I generationer, kanske alltid – var det till och med så ursprungligt att alla djur hade samma strävan inprogrammerad i instinkternas arvsanlag – hade denna den äkta streberns inställning styrt det liv som kallades mänskligt.

Sagoberättarna visste detta. De visste och anpassade sig. Det var hjältar som räknades, ensamt starka som besegrade oövervinnerliga motståndare. Små figurer som förtrycktes av sin omgivning men till slut vände allt till sin fördel.

Så ville kunderna, lyssnarna, att det skulle vara. Så blev det för det mesta.

Samtidigt kunde man inte komma ifrån att sagoberättare och mänsklighet på det viset hamnade i ett ekorrhjul, en sorts ond cirkel.

Sagoberättaren hade tänkt på detta ofta. Han var så trött på att bara säga vad alla ville höra. Det fick bli ett slut med det. Om man bara fortsatte att ge alla en anledning att sikta mot stjärnorna, skulle ingen någonsin lära sig något annat. Hjälte var det enda yrke som skulle duga något till, så småningom.

Var fanns sagorna som förberedde ungarna inför livet som det egentligen såg ut? Var fanns sagorna som skulle lära ungarna att bli nöjda med mindre i stället för att bara drömma om mer?

Sagoberättaren visste att de borde finnas, men han kunde inte komma på en enda på rakt arm. Verklighet ville ingen ha.

"Nåväl", sade han tyst för sig själv. "Kanske inte än, men man måste väl sälja det som allt annat."

Med en rutinerad hand, en välanvänd penna och ett tomt papper satte han sig att formulera den nya tidens sagor. En handbok för barn som behövde lära sig förnöjsamhet och att göra det bästa av situationen.

Tiden då alla kunde sträva efter att få mest, bli rikast, hoppa högst, vara smartast – och lyckas – var borta.

En halv minut

blogger@kladdig.se — 2005-11-06T22:36:00+01:00

Det tog trettio långa sekunder för förhållandet att dö. Femton av orolig misstanke i hallen, fem av tjurrusning genom huset och tio till av andlös förfäran när han väl kom fram. Reaktionen var främst fysisk: tinningarna pulserade i takt med det rytmiska ljudet, pungen spände, magen värkte och hjärnan stannade vid en meningslös fråga.

Varför kom jag hem tidigare?

Förgäves försökte han plocka upp fragment ur de krossade minnesbankerna, men han grep med boxhandskar om de bräckliga detaljerna.

Allt kom på en gång, som plötslig dimma i en fuktig dalgång. Ilsken, upphetsad, övergiven och revanschlysten vände han snabbt in på toaletten för att kräkas.

Sekunderna drev. När dimman lättade något såg han att han hade missat både handfat, badkar och toalettstol.

Har de märkt mig?

Dunsandet i rummet bredvid tydde på att han antingen både sprang och spydde diskret eller att de inte brydde sig.

Var finns mina golfklubbor?

I allmän brist på nyttiga vapenlicenser insåg han att det gröna kortet inte varit förgäves i alla fall.

Minnesätarna

blogger@kladdig.se — 2005-10-31T23:31:00+01:00

Vem kunde tro att de små baggarna skulle ta så hårt på minnet? Några småskitar som man inte kunde se. Fasen, det var inte kul, men det verkade som om de livnärde sig på hjärnor. De som kom ihåg blev allt färre.

Från början verkade det inte så illa. Allt var som vanligt, trodde man. Att gumman Pettersson inte mindes spelade ingen roll – det var som det skulle. Fasen, tanten var ju så gammal. Säkert femtio.

Men sen ändrades nåt. Gumman Pettersson var inte ensam om att skrumpna i huvet – överallt försvann kunskap.

Innan kompisen Anders dog beskrev han det som att få maginfluensa i hjärnkontoret – det man stoppade in i skallen rann lik förbaskat ut direkt oavsett hur mycket man stoppade in. Sen glömde han mitt namn och sitt namn och att han egentligen var en hejare på att fixa bilar och så dog han. Pang bara.

Han var en av de första – en av dem som glömde snabbast. Han liknade inte alls mig. Jag har aldrig haft så mycket att glömma, och bra är tydligen det. För mig har det aldrig varit svårt att behålla huvudet intakt.

Jag antar att det handlar om att ha små hål i skallen. Anders hade alltid stora jättekanaler in i huvet – för honom tog ingenting tid att fatta. För mig var det aldrig så. Mina kanaler in i huvet har nästan alltid varit täppta med skit.

Det jag har begripit har fått snirkla sig in i mina trånga, igenvuxna gångar, medan Anders begrip har kunnat åka racerbåt.

Det är skillnad på er ungar, brukade mor min säga, och visst var det så. När hjärnätarna kom fick de lift med racerbåtarna till hjärnan och kunde börja käka på nolltid. Kanalerna bara fes ut kunskap.

Hos mig, däremot, kom knappt baggarna till. Jag vet faktiskt inte om de är där än, tror inte det. Men om de kommer får de ett jädra problem – mina kanaler är så trånga att ingenting rinner ut heller.

Så på ett sätt kan man säga att jag inte är avundsjuk. Min skalle passar mig.

Mandom, mod och sillmjölkar

blogger@kladdig.se — 2005-10-31T23:18:00+01:00

Jag kände mig som gamla tiders jägare när jag vaknade. Maten var slut – det var dags att åka till affären och skjuta lite flingor och mjölk.

Statliga garantier

blogger@kladdig.se — 2006-01-04T21:42:50+01:00

Han gick in genom dörren för första gången, utan minsta tvekan.

Så det är här jag ska dö.

Hans hand släppte långsamt upp handtaget, tillät dörren att glida igen – ömsint, som för att säga att det inte var dörrens fel att livet hade blivit obegripligt.

Han såg sig omkring och kunde inte låta bli att bli imponerad. Svenska myndigheter kunde trots allt göra bra ifrån sig ännu. Rummet var föredömligt ändamålsenligt.

Rad efter rad med starka krokar fyllde innertaket. Under varje krok stod en lagom ostadig stol och ett rep som föreföll starkt nog för även överviktiga klienter. Den som ville kunde hänga på sig ett bälte med blytyngder som extra garanti för ett lyckat resultat.

Reklambroschyren för statens nya Centrum för Eutanasi hade berättat om alla tillvägagångssätt man kunde välja bland, och han hade fastnat för en traditionell och beprövad metod. Trots att han inte var någon teknikfiende hade han valt bort alla alternativ som förlitade sig på elektricitet eller kemikalier. En metod som byggde på krok, rep och stol kunde väl inte misslyckas?

Han satte sig på en stol i mängden och snörade av sig kängorna när tanken slog honom.

Hur ser bödelrummet ut?

Frågan förvånade honom. Det var så länge sedan han var nyfiken på någonting.

Fotsvetten lämnade spår på det nystädade golvet när han reste sig och gick mot informationsluckan. Skulle han satsa resten av sina PPM-pengar på ett kort ville han veta att han fick valuta för pengarna.

Flykten

blogger@kladdig.se — 2005-10-27T22:13:00+02:00

De få förhoppningarnas man satte sig ner vid bordet där hans dukade liv skymfades av Alla Icke Infriade Drömmars matsedel. Han var hungrig. Trots att besticken på bordet blivit solkiga av många års tröst lade han inte märke till dem. Inte längre – decenniers ätande tog ut sin rätt.

En plötslig kypare stod bredvid honom – försiktigt närvarande. Det var dags att beställa, men var framtiden god nog eller skulle en blodig nostalgi vara ett säkrare kort? Han visste inte.

—Vad är dagens?

De eviga stamkundernas kypare svarade med samma milda röst som alltid:

—Moln på en bädd av himmel, herrn.

Mannen funderade ett tag och nickade sedan. Kanske hade kocken en bättre dag än vanligt.

Att leda ett land

blogger@kladdig.se — 2005-10-25T22:41:00+02:00

Geniförklarad som han var hade han inga spärrar. Genier behöver inga, det visste han. Det var det som skilde honom från agnarna, lankorna och missfostren han var skapad att leda – hämningar.

Hämningar.

Hämningar betydde bara begränsningar, aldrig möjligheter eller vägar till framgång.

Som politiker hade han visserligen aldrig varit något underbarn. Tvärtom var politik ingenting som intresserade honom. Makt var en annan sak; den tycktes komma till honom alldeles naturligt, till skillnad från politiken som krävde att man var kompromisslös på ytan och diplomatisk bakom kulisserna.

Nej, det var makten som lockade; makten som tillät honom att agera lika hårt som han gav sken av. Rättvisa men på hans poetiska villkor.

Insekter och snus

blogger@kladdig.se — 2005-10-23T22:16:00+02:00

Gunnar och jag var inte direkt vänner. Han var grannens pojk och tre år äldre, vilket gjorde mig till grannens pojk och tre år yngre. För tolv- och femtonåringar är det en evighet man inte kan överbrygga ens med tidmaskin.

Sommarsvetten kliade och jag var irriterad i största allmänhet när Gunnar räddade mig. En skock flugor hade utsett mig till ställföreträdande koblaffa, och ägnat några timmar åt att öva landning på, provsmakning av och hastig start från min kropp. När Gunnar kom och frågade om jag ville gå med honom till havet funderade jag inte ens.

Jag hade legat och stirrat i taket ett par timmar. En armé av flugor klev omkring där uppe, högt över mitt huvud. Flygfäna spankulerade sävligt omkring i taket ett tag innan de släppte taget och fortsatte irritera mig. Om dödandet inte hade fläckat det nymålade innertaket, skulle jag med glädje haft ihjäl varenda en.

Man kan tycka att det är ett fegt sätt att visa makt – tro mig; få saker göder blodtörst som en kladdig sommardag och tusentals lyckliga insekter. Jag hade precis utvecklat en teori om hur flugor klarar av att gå upp och ner i tak när Gunnar klev in genom dörren.

— Hallå Jonas. Har du kul?

— Jag vet hur flugor gör för att hålla sig kvar i taket, svarade jag irriterat. Flugorna höll på att ta knäcken på mig.

— Jaså.

Gunnar lät inte särskilt intresserad, men just då spelade det ingen roll.

— De hittar en komocka, klafsar omkring i den ett tag tills fötterna är så kladdiga att de kan gå i tak. Om man riktigt känner efter när de landar på en är det som klister.

— Mmm. Jag ska till havet. Ska du med?

Jag ryckte på axlarna och reste mig upp. De vetenskapliga studierna fick vänta ett tag.

Vi gick tysta bredvid varandra. Jag sade ingenting eftersom han var tre år äldre. Man tilltalar inte tre år äldre killar – man lyder dem. Gunnar sade ingenting eftersom jag var tre år yngre. Man tilltalar inte tre år yngre killar – man dresserar dem.

Där gick vi alltså, sida vid sida och utan ett ord. Jag tyckte det var bättre än att ligga och fundera på om flugorna satte fotspår i taket. Vad han tyckte vet jag inte, men jag antar att det kunde vara tufft med en egen slav.

På hörnet av kvarteret fanns en ödetomt. Egentligen bestod den bara av några risiga träd och en massa gropar. Ingen skulle någonsin vilja ha den – det visste alla. Dels var tomten dålig i sig, dels låg den bredvid en villa som tillhörde kvarterets största fifflare. Han hade köpt grönområden, lovat att inte bebygga dem och sedan sålt marken till ett byggföretag som gjort snabbköp och parkeringsplats av stället. För att hämnas började några gubbar i trakten fundera på att köpa ödetomten på hörnet och bygga en skyskrapa där. Allt för att skymma solen och utsikten för fifflaren.

När vi gick förbi ödetomten flinade Gunnar:

— Vad tycker du? Trettio våningar? Fyrtio?

Jag skrattade och svarade:

— Hundra.

Man ska tänka stort.

Gunnar dök in bland träden med mig i hasorna. En bit in stannade han – framför ett dött träd.

— Jag får inte för fassan, sade han och stack in hela armen i ett stort hål i stammen.

Jag minns att jag undrade om det inte kunde finnas råttor där. Eller spindlar. Eller ännu värre – flugor.

— Fassan tror att jag slutade för länge sedan, så jag får smygsnusa i stället, sade Gunnar och drog ut sin arm.

Det var det tuffaste jag hade sett i hela mitt liv – ett ihåligt träd att ha snusdosor i. Gunnar fortsatte prata:

— Ingen letar i ett gammalt träd. Listigt, va?

— Mmm.

Han stoppade dosan i höger framficka och gick ut på vägen igen.

Jag funderade på hur jag skulle få pappa att förbjuda mig att tugga tuggummi. Snusa fick jag säkert inte, men det var inte viktigt. Förbud mot saker man i alla fall inte tänker syssla med är helt meningslösa. Godis var däremot en annan femma. Och så behövde jag ju ett eget träd. Gunnar kanske kände till fler, tänkte jag och frågade:

— Finns det många ihåliga träd?

Han sneglade på mig.

— Snusar du också?

Nej, det gjorde jag ju inte, men man kunde liksom aldrig veta, svarade jag. Snabbt som ögat kunde man behöva ett ihåligt träd – och då var det bra att känna till några.

Gunnar flinade.

— Du får gärna låna mitt, om du vill.

— Tack, svarade jag tacksamt och undrade om flugor och spindlar kan ta sig igenom godispåsar av aluminium eller om det räckte att packa in ett hemligt förråd i plast.

Gunnar svängde av mot havet och jag hängde med som tuggummi under skosulan. Ju närmare havet vi kom, desto svalare blev det. Flugorna blev färre också – av någon anledning gillade de inte saltvatten. Jag misstänkte att de inte var specielt renliga och tänkte på hur de klafsade omkring i mitt tak. Över sängen. De höll kanske fortfarande på, trots att jag inte var kvar för att studera dem.

En ohygglig tanke slog mig – tänk om någonting från flugornas kladdiga fotspår skulle ramla ner i ansiktet på mig medan jag sov.

Det avgjorde saken. Jag tänkte sova under sängen i fortsättningen.

Stranden var gul och bred och vi var nästan ensamma där. Vågorna bröt in över några sandrevlar, och bidrog med sådant ljud som hör stränder till.

Gunnar satte sig ner och öppnade snusdosan. Hans stora stund hade kommit. Flera år senare insåg jag att snus i träd måste ha varit för honom som det var för mig att gömma porrtidningar under sängen.

— Vill du ha, Jonas? frågade han.

Om jag ville ha? Vilken dum fråga. Självklart inte. Brunt, illaluktande klet klarade jag mig utan, tänkte jag och svarade:

— Ja, tack.

Gunnar var trots allt tre år äldre, och jag hans slav för tillfället. Man säger inte nej när en härskare bjuder.

— Okej, titta då, så ska jag lära dig hur man gör.

Med vänster hands pekfinger och tumme tryckte han ihop en liten boll snus som han lyfte över i handflatan. Han kramade den hård och stoppade den under överläppen.

— När du sedan ska ta ut prillan gör du såhär, sade Gunnar och låtsades dra med pekfingret under överläppen.

— Det sista får du bort genom att dra med tungan under läppen och spotta.

Gunnar höll fram dosan mot mig.

Jag stirrade ner i den svarta öppningen. Nu eller aldrig. Man eller mus. Man eller mes. Mat eller snus.

Det var då min hjärna slutade fungera som överordnat organ i kroppen, och nödsystemet slog till – alla beslut fattades lokalt i kroppen.

Munnen pratade utan hjärnkontakt, mina tår spretade på eget initiativ och högerarmen gled ut mot snusdosan. Ögonen stirrade som förhäxade på sin kroppsbroder högerarmen när den doppade fingrarna i en mörk, fuktig och illaluktade sörja, plockade med lite av det fuktiga och illaluktande, kramade det till en spretig och inte alls fast klump och stoppade det under den intet ont anande läppen.

Armen, som då hade gjort sitt, sjönk nöjt tillbaka utmed kroppen. Kvar fanns ett ansikte som på eget bevåg blev allt grönare, en mage som bubblade som vore den kolsyrad och en mun som snabbt hade fått mer än nog av livets goda.

— Gott, visst är det, tyckte Gunnar.

Var fanns min upptäckarlusta? Kunde jag inte hålla ut längre än femton sekunder? Hur skulle jag klara mig om fienden fick tag i mig under ett krig och bestämde sig för att tortera sanningar ur mig? Ganska uselt, insåg jag. Torteraren skulle på sin höjd behöva visa en burk General för att få mig på fall.

När ansiktet passerade turkos hade munnen fått nog. Det var inte tal om att kontakta armen – tungan gick till angrepp på helt egen hand. Med ett elegant svep under läppen sopade den in snuset in i munhålan.

— Mmm så gott, hörde jag Gunnar säga innan jag gjorde mig berömda imitation av en vertikal fontän med brunt vatten.

Snusblandad saliv sprutade ur munnen. Nu visste jag hur flugornas kladdiga fotgegga smakade. Hela tungan var full av det. Smaklökarna var alla döende och mitt ansikte var blågrönt på ett sätt som bara kallbrandspatienter annars får uppleva. Just då hade jag ingenting emot att få huvudet och andra vitala delar amputerade.

— Nej du ska börja med fingret, sade Gunnar hjälpsamt. Sedan tar du tungan. Han skrattade. Men nu är det väl lite sent, antar jag.

Jo, kunde jag berätta för honom. Det var lite sent.

På vägen tillbaka stoppade Gunnar in sitt snus i det ihåliga trädet igen. Jag följde inte med honom till platsen där skyskrapan skulle ligga. Risken att jag svimmade där inne och aldrig blev återfunnen var för stor – med min naturliga kamouflagefärg i ansiktet hade jag blivit osynlig.

Flugorna i taket höll fortfarande på när jag återvände till sängen. De vandrade fortfarande fram och tillbaka, men det spelade ingen roll längre. För min skull fick de klampa omkring hur mycket de ville. De fick lämna vilka spår som helst i taket – jag brydde mig inte ens om ifall deras fotspår föll ner i min skalle under natten. Det kunde omöjligt bli värre eller äckligare – flugornas bidrag gjorde varken från eller till.

En troende skulle kanske säga att jag hade fått smaka syndens bittra frukter, men jag visste bättre. Det var grannen, fifflaren med det asfalterade grönområdet, som hade börjat sälja kopannkaka på burk.

Jag stirrade på flugorna i taket och undrade om de visste att fotgegga numer fanns i närmsta konsumbutik – att de inte längre behövde hålla sig med egna kossor.

Det var de viktiga insikternas och vidriga insekternas sommar.

Pusseldeckaren

blogger@kladdig.se — 2005-10-22T14:52:00+02:00

Betjänten fördes bort. Handklovarna skavde handlederna och en ointresserad polis drev på, mest av gammal vana. Fikarasten närmade sig och det var fredagskaka.

Det engelska uterummet tömdes snabbt på numera före detta misstänkta. Det lättade småpratet gick inte att ta missta sig på. Äntligen var allt över. Mordet var uppklarat och det viktigaste av allt: någon annan än de hade gripits. Betjänten.

Alltid betjänten!

Vad fick någon att välja ett så utsatt yrke?

VD-jakten

blogger@kladdig.se — 2005-10-21T22:31:00+02:00

Och så sade han upp sig.

Jag hade ägnat sex månader åt att förklara mina arbetsuppgifter för vår VD, och så sade han upp sig. Det var bara för mig att börja om med nästa man, vem det nu skulle bli.

Okunnig gud

blogger@kladdig.se — 2005-10-20T23:28:00+02:00

Alla var döende. Under flera år såg jag dem alla långsamt förtvina och gå under. Generationer dog. Hela folk försvann. Kontinent efter kontinent var smittad; art efter art drabbades och ingenting undgicks.

Det som förvånande mig var att ingen protesterade. Ingen gjorde någonting. Ingen bar skyltar med texten RAGNARRÖK. Ingen talade om apokalypsen. Ingen nämnde yttersta dagen. Alla fann sig i den långsamma undergången och levde på som vanligt.

Det var först många år senare jag hörde namnet på farsoten.

”Ålderdomen kommer vi inte undan” sade en av de drabbade.

Ålderdomen. Den yttersta dagens dom. Ålderdomen.

Vi börjar med en självbiografi

blogger@kladdig.se — 2005-10-20T21:59:00+02:00

Det var en sådan där dag då jag kände mig masochistisk, så jag tog båda barnen och åkte till affären.